(forts från sidan 7)

slutsatsen att en färg enbart i sig kan påverka EEG och dylikt bör betraktas med skepsis enligt Davidoff.

Ryberg å sin sida menar att färg är affektskapande och också påverkar upplevelsen av tid och rum. Den rena ljusperceptionen har visat sig vara den mest basala och ursprungliga. Därefter följer färgseendet som i sin tur är snabbare och mera primitiv än upplevelsen av form. Föremål tycks större och tyngre i rött ljus, samtidigt som den subjektiva tiden tycks hasta i väg. Blått eller grönt ljus får samma föremål att verka mindre och lättare samt inneslutna i en långssam tidssfär. Röda färger tycks befinna sig nära medan blå förger ger ett intryck av distans. Färger upplevs också som kalla och varma. Testpersoner beskrev ett turkost rum som kallt vid 15°C medan ett identiskt rum i orange kunde kylas ända till 11°C innan någon klagade. Även dessa påståenden är dock under debatt. Andra försök motsäger att ljusets färg skulle ha någon inverkan på varken tids- eller temperaturförnimmelsen.

Förutom att man har svårt att tänka sig en värld helt utan form finns det mycket information i formen som kanske inte är uppenbar. För att illustrera detta kan man till exempel betrakta grafikernas värld. En utbildad grafiker arbetar medvetet med form, inte bara i det stora, hur stycken, bilder och illustrationer sätts samman för god läsbarhet utan även för att medvetet påverka betraktaren. Även i det lilla formatet ryms en hel del kunskap om form i typografin. Till exempel kan man genom ett fel typsnitt åstadkomma felaktiga signaler till mottagaren. Om man till exempel skriver ordet nattlinne på följande sätt ger det en helt annan känsla än alternativ 2.

NATTLINNE

Nattlinne

Även ordet grävskopa uppvisar en liknande effekt, det första alternativet associeras till helt andra känslor än vad man normalt förknippar med en grävskopa, alternativ 2 känns mer naturligt.

Grävskopa
GRÄVSKOPA

(Forts. på sidan 9)

Det kognitiva perspektivet

Inom kognitionspsykologi är en av de saker som är intressant när man skall studera färg och form de så kallade gestaltlagarna. Dessa lagar som först formulerades av en tysk psykolog i början på detta århundrade söker förklara hur en betraktare bringar ordning i till synes oordnade informationsmängder. De grundläggande fyra typerna är närhet, likhet, kontinuitet och closure. Enligt dessa söker man i en mängd informationsdelar gruppera dem i undergrupper som antingen ligger nära varandra, uppvisar likheter eller på något sätt erbjuder en logisk kontinuitet. Lagen om closure är lite svårare att förklara, betyder ungefär nära nog. Om man till exempel ser en boll framför ett annat klotformat objekt tolkar man det som två bollar, eller åtminstone två klotformade objekt. Detta trots att den del som man ej kan se mycket väl kan vara resten av ett stångliknande föremål som bara råkar ha en ände som är klotformad.

Gestaltlagarna är mest förknippad med form, men det är tänkbart att man i vissa delar även skulle kunna tillämpa dem på hur man betraktar färger.