Vår Resa genom Europa

Sommaren 2008 var vi själva ute och reste. Här är våran resrutt, våra intryck och vår berättelse. Vi började i Karlstad med siktet inställt på Berlin och sedemera Prag, Wien och Budapest. Vi skulle hälsa på släktingar i Trieste, bada och leva lyxigt i Nice. Slutligen skulle vi spendera våra sista pengar på kläder och nöjesliv i Barcelona. Vi lyckades hålla våra planer hyffsat bra, med undantag för det där med lyx...Läs hela vår berättelse nedan eller bara sammanfattningen.

BERLIN

Välpackade och förväntansfulla tog vi adjö av våra familjer och vänner i vår hemstad för att sedan sätta oss på tåget från Karlstads C klockan 09.04 och bege oss mot Europa. I öxnered var vi på grund av ombyggnad tvungna att byta från vårt utomordentligt bekväma tåg till en mer obekväm buss för att åka ner till Göteborg. Där tog vi sedan tåget till Malmö för att kl 21.32 ta nattåget (som även visade sig vara fritidsresors chartertåg och därmed fyllt med pensionärer) mot Berlin. I Malmö klantade Johanna sig och blev av med sitt bankkort. Vi löste det hela med att beställa ett nytt kort som sedan skulle skickas till Italien där vi ska besöka släkt. Lugna och med en känsla av att hela Europa låg för våra fötter, hoppade vi på nattåget och letade upp vår kupé. Den var extremt liten och där fanns inget mer än ett två våningssängar med plats för tre i varje och ett litet bord med muggar fyllda med fluorvatten. Man bodde alltså sex stycken i varje kupé. Våra rumskamrater var ett ungt par från Helsingborg och två fransmän med fula skor. När vi klev på tåget var vi fortfarande fundersamma över hur tåget skulle ta sig över till tyskland, skulle vi åka över bron, eller på båt? Det visade sig vara det sista alternativet som stämde. I och med att tåget stod still på färjan kunde vi inte ha fönstren öppna på grund av stöldrisken. Detta resulterade i sin tur i en extrem värme. När vi klockan sex på morgonen vaknade vi av att en äkta tysk konduktör med en grov stämma skrålade "Gutenmorgen!" och bankade på kupédörren, kände vi oss både tröttare och äckligare än någonsin. Förutsättningarna för att tvätta sig och ta hand om sin hygien var inte de bästa på tåget, om man säger så. Samtidigt kändes det overkligt att vi nu nått vår första etapp på resan, vi var framme i BERLIN!

Informationsdisken i Berlin öppnade inte förrän klockan åtta så vi passade på att vila ut oss på Europas största tågstation, Berlin Hauptbahnhof. Minuten innan informationen öppnade trängdes tågluffarna framför dörren. Alla ville ha de bästa platserna. Men vi som fortfarande var trötta och äckliga ställde oss lugnt i kö och fick några minuter senare våra platser reserverade på tåget som skulle ta oss till Prag följande dag. Nu gällde det bara att hitta hotellet... Den vägbeskrivning vi letat upp själva visade sig stämma betydligt bättre och ta oss betydligt närmre hotellet, i jämförelse med den info vi fick på stationen av en skelögd tysk. Vi var framme på hotellet redan halv tio men vårt rum var inte tillgängligt förrän klockan två. Receptionisten var dock trevlig och erbjöd oss både specialförvaring av väskorna, dusch och ett uppehållsrum. Hon tyckte kanske synd om oss. Tacksamt tog vi emot erbjudandet och begav oss sedan ut i Storberlin för att spana in alla sevärdheter. För att ta oss till stadskärnan åkte vi S-bahn och U-bahn. Detta var en mycket skojig upplevelse och något vi minns mest från resan är rösten som ropar ut stationerna; "neste station TIERGARTEN!"

Prio ett på vår att-se-i-berlin lista var såklart att kunna stå med en fot på vardera sida av den forna muren. Det avklarade vi ganska snabbt, likaså checkpoint charlie, riksdagshuset och brandenburger tor. På eftermiddagen åkte vi till tysklands största idrottsarena, Berlins olympiastadion, där VM-slutspelen i fotboll spelades 2006. Att den är använd så pass nyligen kunde man verkligen inte tro då den mest liknade en gladiatorarena från romartiden. Överlag var Berlin en ganska grå stad med en hel del graffiti men under upprustning. Faktum är att hela Berlin känns som en stor byggarbetsplats. Men med tanke på att det inte alls var länge sedan berlinmurens fall är staden sjukt modern. Hur som helst finns det hur mycket historiska monument som helst att se i Berlin. Nattlivet sades också vara ett utav de bättre i hela Europa. Detta är dock inget vi kan bekräfta då vi till följd av nattåget var galet trötta och gick en tidig sömn till mötes på vårt hotell som var över förväntan med god frukost, sköna sängar och en välbehövlig dusch. Följande dag skulle vi bege oss mot vårt andra stopp på resan, Prag!

Till sidans topp

PRAG

Efter händelserika dagar i Berlin satte vi oss nu på tåget som skulle ta oss mot Tjeckiens huvudstad Prag. Nästan all information vi hade fått om Prag innan handlade om att det var en otroligt vacker stad. Men vårt första intryck av Prag kan man säga var allt annat än bra. Vi kommer fram till en station som inte ser ut att ha varit renoverad sedan 1900- talet, en ganska stor kontrast om man jämför med Berlins tågstation. Även människorna ger ett blandat intryck och det är två trötta och kanske en aningen snopna tjejer som med hjälp av tunnelbana och spårvagn lyckas ta sig till resans hotell.

Efter en god nattsömn var det sedan dags att utforska Prag. För att på så bra sätt som möjligt hinna se så mycket som möjligt bestämmer vi oss att se Prag på ett sätt i ren turistanda: Guidad tur! Med en tjeckisk guide med "sisodär" uttal får vi i alla fall se Prags måsten och det kommer nu upp för oss vad alla menade med Otroligt vacker stad. Prag är faktiskt otroligt vackert från vissa sidor. Minnesvärt från rundturen i Prag var självklart floden donau, kungliga palatset och ett antal kyrkor och fina byggnader. Priserna i Prag var inte så billigt mot vad vi hade förväntat oss, ganska likt svenska priser faktiskt. Vi tycker även att valutan var ganska krånglig att handla med. Vädret under dagarna i Prag var mycket fint, sol med enstaka moln och ca 25 grader gjorde att det var en alldeles lagom temperatur att vandra runt i. Till sidans topp

WIEN

Resans nästa stopp fick bli den österrikiska huvudstaden Wien. I Wien möttes vi av en modernare tågstation än den i Prag. En bra början, tänkte vi. Sen var det dags att fixa boende och de visade sig vara svårare än vad vi hade trott, men på sjunde försöket fick vi napp och inom en timme hade vi hittat vårt hostel som låg ganska centralt och nära till tågstationen. Efter att ha utforskat närområdet samma kväll och i hostelets kök lagat en delikat måltid, bestående av nudlar och carbonara sås kunde vi mätta och belåtna gå till sängs. Morgonen därpå vaknade vi upp hyfsat utvilade, och efter att ha ätit en stadig frukost bestående av varma koppen och wasa knäckebröd kände vi oss redo för dagens sevärdheter. Det började med en tur till det mycket vackra slottet Sjönne brunne. Efter att ha strosat runt i härliga slottsmiljöer en hel förmiddag kände vi att det var dags att dra sig tillbaka mot centrala Wien för ytterligare sevärdheter. Under dagarna i Wien han vi med att se spanska ridskolan, stephans domen och naturligtvis även här en glimt av donau. En halvdag valde vi även att åka ut till Grinzing som är ett område i Wien där man odlar vindruvor och gör vin. Vi hade genom en släkting blivit tipsade om Grinzing och utflykten dit var absolut värt ett besök. Vi tillbringade sammanlagt 3 nätter i Wien, på ett minnesvärt hostal, och eftersom vi där hade tillgång till kök så kunde vi under dagarna i Wien utnyttja vår sponsrade mat och därigenom sänka våra kostnader.

En minnesvärd sak som hände i Wien var när Sara på sin knaggliga engelska skulle ringa till ett boende i Budapest. Allt började bra men sen ser Saras ansikte mer och mer ut som ett frågetecken, det är för det första inte lätt när en Ungersktalande Indier skall prata engelska. Det är för det andra heller inte lätt när han på sin härliga dialekt börjar räkna upp städer där hostelet finns, det är i alla fall vad Sara uppfattar och sen när hon något stressad och helt har tappat fokus säger "- But we want to live in Budapest not in all those cities" svarar den Ungersktalande Indiern "- Little girl I'm spelling the name of the street for you" börjar Sara rodna och ångrar att hon ens ringt samtalet. Sen får hon fortsätta bokningen hela tiden med mannens skrattanfall i bakgrunden.

Priserna i Wien var för i övrigt jättebra, det var billigare än vad vi hade väntat oss och detta i kombination med att det var ett väldigt bra shoppingutbud gjorde Wien till en av resans absolut bästa shoppingstäder. Synd att vi var i den här staden i början av resan och inte i slutet. Man orkar inte bära på hur mycket som helst! Nej sen var det dags att packa väskorna (som hade blivit en aning tyngre) igen för att bege sig sydöst mot Ungern och självaste Budapest.
Till sidans topp

BUDAPEST

Väl framme i Budapest möttes vi av en magnifik men dock lite lortig station. Vårt hostel visade sig ligga två kvarter från tågstationen så efter att ha hittat hostelet och efter mycket om och men även fått ett rum av hostelets mycket trevliga värd ( den Ungersktalande Indiern) fått vårt rum med utsikt mot den livliga gatan var det dags att bekanta sig med närområdet. Efter lite mat och en godnattssömn tänkte vi att set var dags att för första gången på resan lyxa till det lite så vi valde att åka till det berömda Gellertbaden med dess magnifika bassänger. Att få bada varmt och känna sig lyxigt behandlad gjorde att vi tillbringade i hela förmiddagen på badet. Men när våra händer blivit likt russin bestämde vi oss för att det kanske skulle vara kul att se stan också. Så efter att ha lämnat badet bra mycket renare och väldoftande, bagav vi oss mot Budapest stadskärna. Efter att ha kollat runt lite i saluhallar, affärer och ätit en välbehövlig måltid bestämde vi oss för att bege oss mot vårt kära hostel för att lämna av onödiga väskor för på kvällen väntades shopping.

Väl tillbaka vid hostelet kommer värden hojtande om att nu fanns det en annan svensk tjej på samma hostel. På hostalet som för övrigt var relativt litet och enbart inrett med möbler från IKEA, var det bara vi och två killar från England som bodde. Och nu den nya svenskan. Efter att vi växlat lite ord med henne då hon berättat om sin resa och var hon skulle och Sara och Johanna spelat väldigt imponerande med tanke på att de aldrig hade hört talas om städerna, kunde vi bege oss mot shopping. Shoppingen var bra i Budapest men precis som vi tyckte om Prag, inte så billigt som vi förväntat oss. Men utbudet var jättebra och visst blev det en del kassar som släpades tillbaka till hotellet. Men självklart är en tågluff ingen utmaning om det inte händer oförutsedda saker efter vägen, nu skulle vår första komma. När vi endast befinner oss två kvarter från vår boning ser vi en golvbrunn som det forsar vatten ur. Gatan fylls fort och folk som har ätit på snabbmatsstället på andra sidan gatan lotsas över till vår sida med personalen hjälp och några lastpallar. Vi följer dramat med stor förtjusning på vad som komma skall och det är vi förresten inte ensamma om för runt om översvärmningen har det bildats en liten folkskara. När vi känner oss nöjda går vi mot vår egen uppgång men upptäcker av fasa att vår gata också är översvämmad, så vi får likt de andra lotsas över på lastpallar vi med. Sen sitter vi hela kvällen i fönstret och följer dramat en kunskap rikare.

Sammantaget var Budapest en mycket fin stad, men ganska gammal och vissa ställen såg nästan ut som byggarbetsplatser. Organisationen runt om i staden verkade vara lite sisådär, man slussades hit och dit och kände sig mest till bevär när man exempelvis skulle fråga en vykortsförsäljare vart det såldes frimärken och svaret mest består av en hand pekande åt höger och ett ljud som låter mest som ett fräsande. Utanför växelkontoren står det män som försöker lura dumma turister då de säger sig erbjuda en "bättre kurs" på valutan, som för övrigt var helt omöjlig att räkna med. Men trots några floppar så är budapest ändå en charmig liten stad som definitivt är värt ett besök. Den stora favoriten var dock baden som vi gillade väldigt mycket. Nej dags att packa och käka lite sponsor mat tillagad på gasolspis, för nu skulle vi förbereda oss på en lång dag i tåg mot nästa anhalt som skulle bli Italien och staden Trieste.
Till sidans topp

TRIESTE

Efter en dagslång tågtur med memoryspel, utsikt över alperna, tre tågbyten och panik när marginalerna var små och tåget försenat var vi klockan 20.47 framme på Trieste centrale där vi för första gången skulle möta Gunilla och Massimo, Johannas mammas kusin och hennes man. Trots att vi aldrig setts förut var det lätt att känna igen varandra då vi var de enda turisterna som klev av tåget och likheterna mellan Johannas mammas och Gunillas utseende var slående. Vi åkte i deras lilla bil upp för sluttningarna. Vägarna var galet smala och våra ögon var stora när vi insåg att de knappt två meter breda vägarna inte var enkelriktade. Trieste som visade sig vara en stad byggt på höjden var även en stad med mycket skog. I jämförelse med våra tidigare besök är Trieste, förutom Berlin, den stad som påminner mest om Sverige. Väl hemma hos dem bjöds vi på äkta italiensk pizza och laxsnittar i ett kök som var satt i mörkläggning för att inte få in insekter i lägenheten. Det var länge sedan vi ätit så gott och mycket. Vi diskuterade våra planer för vistelsen och de rådde oss till att åka till Venedig följande morgon då det på fredagen skulle bli otroligt varmt. Klockan hade hunnit bli mycket och vi skulle ta ett tidigt tåg till gondolernas stad följande morgon.

Och Venedig, vilken underbar stad! Med en förväntning om att den skulle vara alldeles för turistig och överskattad måste vi ge med oss och erkänna att det här är en stad utöver det vanliga. Alla vackra hus som byggts omgivna av vatten. Alla vackra broar som finns överallt. Alla vackra utsmyckade gondoler. Men framförallt den underbara frånvaron av bilar och alla vackra masker som såldes runt om i staden. Trots alla turister och äckliga duvor (ja, det finns precis så många som det sägs) som flockas i staden så har den ändå lyckats behålla sin charm. På vägen tillbaka till Trieste fick vi plats bredvid några värnpliktiga italienare. De var dåliga på engelska och visste inte att huvudstaden i Sverige var Stockholm. Däremot visste de att rosengård låg i Malmö och att Zlatan Ibrahimowich kom därifrån. På kvällen skulle vi ha gått på en utomhusteater men en halvtimme efter utsatt tid hade föreställningen inte börjat ännu, efter att Massimo frågat sig fram fick vi beskedet att tekniken inte fungerade. Inget konstigt med det. Ingen var heller upprörd över att ingen informerats. Det är lite så det fungerar i Italien. En tid betyder inte så mycket, det blir som det blir. Istället gick vi till en glassbar där vi köpte världens godaste glass och gick och tittade på alla enorma båtar som ägdes av en och annan shejk och skattesmitare... Det hade varit kvavt i Trieste hela dagen och på kvällen brakade världens oväder loss. Det blixtrade var och varannan minut och åskan lät högre än någon av oss upplevt tidigare. Trots oljudet somnade Johanna gott. Sara däremot satt uppe, gnagde naglar och fick inte särskilt mycket sömn den natten. Den sista dagen i Trieste gick vi upp på morgonen och gjorde som förgående morgon och drack espresso på en lokal bar. Sedan tog vi ett morgondopp för att åka vidare upp på toppen av staden där man såg hela vägen till Kroatien. Lunch åt vi på en annan höjd belägen 50 meter från gränsen till Slovenien. Därefter gick vi och kollade utbudet på ett shoppingcentrum och konstaterade att det Italienska modet inte riktigt var något för oss.

Hittills har vi klarat vår dagsbudget utomordentligt. I snitt har vi endast spenderat 200 spänn per dag. Vilket känns tryggt då vi på morgonen därpå är dags för oss att bege oss mot dyrare breddgrader, dvs. ett snabbt stopp i Milano och sedermera mot Frankrikes Riviera.
Till sidans topp

Côte d'azur * Nice * monaco * cannes

För att ta oss från Trieste till Nice behövde vi endast byta tåg en gång, i Milano. Där skulle vi ha fem timmar på oss att hitta rätt spår och tåg. Vi tänkte att vi skulle passa på att boka anslutningen mellan Nice och Barcelona medan vi väntade. Lättare tänkt än gjort. Hittills på resan hade vi lärt oss att de anslutningar du kan boka i ett land, kan vara helt andra i en annan nation likaväl som att de anslutningar du kan boka i en disk kan vara helt andra i en annan. Därför blev vi extremt trötta när vi såg kön som ringlade sig i vänthallen. Vi tyckte synd om oss själva och uttryckte våra missnöjen medan vi satt på våra ryggsäckar. Plötsligt vänder sig killen framför oss om och säger på bredaste skånska "Det här är ändå den korta kön..." Det visar sig att i vänthallen bredvid fanns det ett kö system där han fått nummer 578 och det nummer som betjänades var 132. Vi kände oss genast bättre till mods. Han och hans syster skulle till Nice för att hälsa på deras pappa, problemet var nu hur de skulle ta sig dit. Alla biljetter mellan Milano och Nice verkade vara slut. Vi tyckte synd om dem men blev glada för att vi själva för en gångs skull agerat förnuftigt och reserverat plats i förväg. Efter någon halvtimme var det vår tur att få reda på att vi stått i kön helt i onödan. För de kunde minsann inte hjälpa oss. Boka internationella biljetter gjorde man i vänthallen bredvid... Vi pallrade oss själva och våra ryggsäckar dit, tog en nummerlapp och insåg att vi antagligen inte skulle hinna fram innan den avsatta tiden för tåget hade passerat. Istället satte vi oss ute i den värmande solen och spanade in hur invånarna i modestaden klädde sig. Vi blev inte imponerande. Tiden gick och vi fann spåret, tåget och slutspurten till frankrike tog fart. I Nice hade vi sedan tidigare bokat rum på ett hotell som skulle vara beläget på självaste promenade des anglais. Vi kom fram till staden runt åtta tiden. Frågade oss fram till dess att vi hittade en buss som skulle ta oss till rätt ställe. Men som sagt, man kan inte lita på att all information man få är korrekt. Det var den inte heller. Vi frågade en tjej och hennes pojkvän om de visste vilken buss det var vi skulle åka med. Det visade sig att de skulle åka med samma och pekade ut exakt hur många hållplatser vi skulle åka. De pratade med busschauffören som i sin tur skulle se till att vi gick av på rätt plats. Tack vare dem hamnade vi rätt och kunde andas ut på hotellet som låg ungefär 10 km från tågstationen och inte de 5 som beskrivningen sade. Men vem bryr sig om detaljer när man bor på promenade des anglais!?

I Nice badade vi, shoppade, åt och drack goda saker. Med vårat inter rail kort passade vi även på att åka till Monaco där vi badade i en pool som tillhörde överklassen, tittade på den berömda "formel 1 svängen" gick runt på Prins Alberts bakgård till dess att det blev oväder. Vi åkte även på en halv dagstur till Cannes där vi spanade in det berömda Filmhuset, badade, tittade på stadens alla lyxbåtar och konstaterade att de som städade på dessa båtar förmodligen var betydligt mer rika än oss då vi inte ens hade råd med mat i staden. Vi konstaterade också att man i Cannes kan köpa diamantprydda ipods för 46 000 riksdaler. I tre dagar befann vi oss på den franska Rivieran. Vi båda hade gärna stannat längre. Nice vieux ville (gamla stan) var jättemysig. Där fanns utmärkt shopping, både inhemskt, originell och stora kedjor. Möjligheten att bada fanns alltid tillgänglig. Nice låg bra i förhållande till andra, både stora och små, intressanta städer. Till Monaco och Cannes tog det endast ungefär 20 minuter med tåget. Invånarna i Nice var jättetrevliga och hjälpsamma. Rivierans befolkning bevisar att ryktet om otrevliga fransmän är en myt. När vi skulle ta taxin till tågstationen tidigt på onsdags morgon varnade taxichauffören oss för att stå ensamma och vänta utanför, då stationen inte var ett säkert område nattetid. Resan fortsatte mot vår sista destination; Barcelona!
Till sidans topp

BARCELONA

Resan mot vårt sista stopp kunde inte ha börjat sämre. Inte nog med att vi var tvungna att gå upp i ottan, temperaturen på tåget var nära nollgradigt. När vi lämnade Budapest var vi båda säkra på att vi inte skulle få användning av de vindtäta fleecejackorna vi packat ned. Men man ska ju aldrig säga aldrig. Där satt vi, trötta till tusen efter tidigare bravader, och huttrade på precis samma sätt som man gör när det är nollgradigt här hemma i november. Efter fyra timmars frysande bytte vi tåg i Avignon för att istället åka ett gammalt skruttåg till gränsen mellan Frankrike och Spanien - port bou d'espagne. Strax innan stationen stannar tåget och poliser med svarta byxor som har en röd rand längs med sömmen på utsidan a la tjurfäktare, kliver på. Det är dags för passkontroll. Under de tre veckor vi hade rest hittills har vi inte behövt visa pass en enda gång. Att vi ska behöva göra det mellan två så välutvecklade länder som Spanien och Frankrike var inget vi räknat med. Detta är dock på grund av att under sommarmånaderna kommer det många laster med flyktingar från Afrika. Några fortsätter med tåget upp över Frankrike. Framme i port bou kan vi byta tåg från ett extremt skruttigt men bekvämt mot ett extremt obekvämt och varmt pendeltåg. Vi båda hade träsmak i rumpan när vi två timmar senare klev av tåget i Barcelona. Vi var äntligen framme i Barca, storstaden! Nu skulle vi bara förflytta oss från Stationen till vårat hotell som skulle ligga beläget på Las Ramblas, det stora shoppingstråket. Att hitta hotellet och vilken t-bana som skulle ta oss dit var inga svårigheter. Däremot var det lite knivigt att ta oss ut från själva stationen. Man var tvungen att gå genom svängdörrar som aktiverades med en biljett. Och eftersom vi endast reser med vårat interrailkort som ser ut som en vanlig svensk tågbiljett, kunde varken vi eller någon annan tågluffare komma ut. Istället fick vi visa prov på vår vighet och försöka hoppa över eller snällt gå med någon som hade godkänd biljett. Det sistnämnda alternativet blev väldigt intimt då vi, med våra enorma ryggsäckar, skulle pressa in oss med en okänd människa på en yta av en kvadratmeter. Men ut, och fram till hotellet kom vi i alla fall. Hotellet som egentligen var ett hostal (hostal opera) var i toppskick och vi bodde grannar med några andra svenskar. Det var beläget mitt i centrum, på en tvärgata till Ramblan. även om vi bodde centralt ska man helst hålla sig borta från tvärgator där det förekommer mycket droger och annat. Vi blev flera gånger tillfrågade om vi ville ha "some coke". Trots allt olagligt som förekommer i Barcelona så är det en otroligt häftig stad. Här finns allt! Shopping, bad, nattliv, museer om man vill så, historiska monument osv. När man åker på semester kring Medelhavet hamnar man ofta på ställen där det finns fler turister än lokalbefolkning. Detta slipper man verkligen i Barcelona. Visst stöter man på många svenskar här också, men stadens storlek och puls medför att allt annat gör större intryck. Kanske är Barcelona en stad för ungdomar eller så beror den uppfattningen på grund av att vi själva är i målgruppen. Det är extremt lätt att träffa nya människor i den här staden. Alla är hjälpsamma och spontana. Här kan man göra lite vad man känner för, det finns något för alla. Vi spenderade dagarna på stranden (bredvid Casper i arvingarna), åt gott och drack gratis champagne. En dag skulle vi viga åt shopping, men det visade sig att ALLT var stängt. Förvirrade frågade vi oss runt och fick reda på att det var en religiös högtid som vi aldrig hört talas om. Denna högtid firades tydligen på fler ställen runt om i Europa. Men så är ingen av oss särskilt religiös heller. Vi köpte färska jordgubbar, nybakat bröd och nypressad juice till frukost i en enorm saluhall. Vi spenderade pengar. Vi festade och vi spanade in de lustiga gaudinhusen och la sagrada familia. Med andra ord gjorde vi sådant man gör när man är på semester, vi tog det lugnt för vi visste att snart skulle vi vara hemma i vardagen och kalla Sverige igen.
Till sidans topp

SAMMANFATTNING

När vi stod där på Karlstad station och sade hejdå till familjerna kändes 22 dagar väldigt långt. 22 dagar senare hade vi definitivt ändrat uppfattning, tre veckor hade passerat på ett ögonblick, kändes det som. Och tiden går ju fort när man har roligt sägs det. Och i det här fallet är det mycket troligt att underhållningsfaktorn spelade stor roll. Efter att ha spenderat närmre två dygn på tåg kan man ju tro att vi var redigt trötta på färdmedlet, det trodde vi också att vi skulle vara, men icke sa nicke. Dels är det ett väldigt bekvämt att resa på dels får man se nya vyer hela tiden. Tågens standard var i de flesta länder positiva överraskningar, inte i samma skick som SJ men ändå helt okej. Om man ska beskriva resandet med interRail med ett ord skulle vi välja flexibelt. Ofta låg tågstationerna mitt i centrum av staden man anlände till. Känslan av att ha världen för sina fötter var påtaglig. Vi hade planerat att åka till St Tropez men eftersom både Cannes och Monaco hade bättre anslutningar valde vi dem städerna istället. Vi träffade många som inte hade någon rutt planerad över huvudtaget. De vaknade på morgonen och åkte dit de kände för och där tågen hade platser kvar. Ibland var det så att man var tvungen att reservera en sittplats. Detta gällde främst på de längre sträckorna. Vi utgick från att vi behövde boka sittplats på varje, på det sättet försäkrade vi oss om att allt gick rätt till. Innan vi reste hade vi kollat upp möjliga tågtider för att underlätta bokandet då det kunde förekomma bristningar i kommunikationen. I vissa länder behärskades engelskan mycket dåligt och vi fick kommunicera genom att peka och gestikulera. Men de anslutningar som fanns stämde inte alltid med dem vi kollat upp hemifrån. Det visade sig att det kunde vara lite olika anslutningar beroende på vem man frågade. Så efter ett tag frågade vi vid tre olika tillfällen för att sedan bestämma oss för vilken anslutning som var den bästa. Hade vi tur fick vi direktanslutningar medan andra krävde ett flertal byten, vilket vi i och för sig inte var särskilt ledsna över då det bara var skönt att stäcka lite på benen emellanåt. Ofta var marginalerna bra, ibland inte. Men då höll dem tågen. Under vår resa missade vi inte ett enda tåg!

Ett minne vi har är ifrån Wien där vi i kön för att köpa biljetter träffar på en svensk som visade sig jobba på Europa parlamentet i Strasbourg. Vi träffade även en hel del folk på tåget som vi pratade med. Det är en helt annan öppenhet hos människor ner över Europa vilket vi tycker är jättekul! Det förekom dock svårigheter i att prata med varandra framför allt i öst samt Italien och Frankrike. Detta ledde till en hel del missförstånd och en hel del skratt. Ett kul missförstånd är då Sara skulle ringa till Budapest för att boka ett boende. Mannen talade en rätt så kass engelska med en indisk/ungersk- brytning. Det uppstod både ett och annat fel i försöket att få ner adressen på papper. När det gällde boende hade vi innan avfärd bokat hotell både i Berlin och Prag. Vi hade även letat fram några telefonnummer till vandrarhem på de orter vi tänkt besöka. Detta var tur för de hostals som fanns med i Lonely planets reseguide var alla fullbokade eftersom vi reste under högsäsong. Vi var rätt kräsna i valet av boende och ville bo både centralt och nära stranden om det fanns en sådan belägen i närheten av staden samtidigt som vi ville ha en bra standard oh eget rum. Om vi inte resonerat på det viset hade vi nog kunnat få tag på billigare boenden men kände att det var tryggast så.

Vi upplevde att tågluffning är ett väldigt billigt sätt att resa på. Det är mycket enkelt att få ner priserna och leva på en låg budget, om man vill det. Då vi bodde på Hotel och inte i dorms blev vår resa i genomsnitt dyrare än en ”vanlig” tågluff. Vi höll dock vår budget mycket bra. Den första veckan låg vi bra mycket under budget men ju längre västerut vi kom och ju fler dagar som passerade desto mer spenderade och unnade vi oss. Trots det landade vi på samma summa som vi förutspått innan vi reste. I och med det kan vi konstatera att vi lyckats rätt bra med vår planering.

Vi som ägnat närmare tjugo dagar för att komma till Barcelona behövde bara ta taxin till flygplatsen och sedan vara hemma på några timmar. Det kändes ofattbart att tiden gått så fort, så mycket som vi hunnit med och så kul vi haft det. En otrolig resa och ett minne för livet!
Till sidans topp