Fred Åkerströmsällskapet

Startskottet:
Åkerström växte upp på Norrtullsgatan i Stockholm under enkla förhållanden. Hans föräldrar skilde sig och modern startade en syateljé som förbättrade familjens ekonomiska situation avsevärt. Åkerströms första år i vuxenlivet var en tid där han hankade sig fram genom en rad olika ströarbeten. Intresset för visor hade funnits länge då han som barn hört Ruben Nilson.

Tidig karriär:
I början av 1960-talet gjorde Åkerström succé på Vispråmen Storken med sina Ruben Nilson-tolkningar. Skivbolaget Metronomes Anders Burman fick upp ögonen för den kraftfulla ynglingen och 1963 kom debutplattan Fred Åkerström sjunger Ruben Nilson. Fred Åkerström blev en av de ledande vissångarna och trubadurerna i Sverige under 60-talet med innerlig och lätt skrovlig basröst. Fred Åkerström spelade också en stor roll i samband med att Cornelis Vreeswijk slog igenom. Från början var det tänkt att Åkerström skulle tolka Vreeswijks visor på skiva, men producent Anders Burman insåg omedelbart Vreeswijks egen stora begåvning som sångare och artist och lät honom därför sjunga in dem själv. Relationen mellan Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk var stundtals varm och intensiv, stundtals kall och distanserad. Många har vittnat om den rivalitet som rådde mellan dem, trots detta hyste de alltid en ömsesidig stor respekt för varandra. Cornelis Vreeswijk tillägnade senare en visa till Fred Åkerström efter dennes bortgång. År 1964 genomförde Åkerström en uppmärksammad visturné tillsammans med Ann-Louise Hanson och Cornelis Vreeswijk. Samarbetet resulterade senare i en LP (Visor och oförskämdheter).

Samhällskritikern
Under andra halvan av 1960-talet politiserades Åkerström och han spelade in många politiska visor, som till exempel Kapitalismen. Han gick senare med i KFML(r) (numera Kommunistiska Partiet) och bildade YrkesTrubadurernas Förening - YTF tillsammans med bland andra Cornelis Vreeswijk och Finn Zetterholm.

Bellmantolkaren
Efter födseln av dottern CajsaStina (döpt efter Fredmans epistel nummer 1) började Åkerströms ekonomi bli allt sämre, liksom hans leverne. Åkerström fann räddningen i sina tolkningar av Carl Michael Bellman. Tolkningarna blev en succé, då många ansåg att hans röst var som klippt och skuren för dessa visor. 1978 gjorde han en insats i rollen som Fredman i Lars Forssells pjäs Haren och vråken på Stockholms Stadsteater. Speciellt hans tolkning av Bellmans Glimmande nymf är mycket känd.

Övriga tolkningar
År 1972 släppte Fred Åkerström albumet Två tungor med balladen Jag ger dig min morgon, där han skrev en text på svenska till Tom Paxtons I Give You the Morning. Jag ger dig min morgon har blivit Åkerströms mest kända sång.
Åkerström har släppt skivor med Ruben Nilsons visor (första LP:n 1963), Birger Sjöbergs Frida-visor, Stig Dagermans Dagsedlar, Fritz Sjöströms visor på diverse skivor.

De sista åren
I slutet av 1970-talet hade Fred Åkerström skilt sig från sin hustru Ingrid som flyttade ner med dottern till Småland. Efter ett liv i ensamhet och depression hade Åkerström dock fått upprättelse genom sina Bellmantolkningar. Samtidigt träffade han även Expressenjournalisten Margareta Rost som han 1980 gifte sig med. Fyra år senare var dock äktenskapet slut och han fick då allvarliga problem med alkohol som kanske påskyndade hans tidiga bortgång. Åkerströms död innebar en "rungande tystnad" enligt kulturjournalisten Oscar Hedlund. Fred Åkerström har ansetts som en av de absolut främsta vissångarna i Sverige. Hans intensivt känslomässiga inlevelse och kraftfulla men också känsliga röst lämnade få oberörda som såg honom framträda. Enligt nämnde Hedlund kunde Åkerströms röst karakteriseras som "en naturbaryton belagd med cuprinol".
Fred Åkerström dotter Cajsa Stina Åkerström är själv verksam artist, skriver och framför i huvudsak eget material som innefattar alltifrån pop till rena visor. Fred ligger begravd på Norra begravningsplatsen.