Den kommunala skatteutjämningen förbjuder i praktiken allt bostadsbyggande i Stockholm. När människor flyttar in till Stockholm är utjämningsavgiften så utformad att Stockholm förlorar pengar. Eftersom Stockholms kommunfullmäktige är skyldiga att förvalta skattebetalarnas pengar väl, är därför kommunen förhindrad att bygga nya bostäder som vanliga människor kan bo i, eftersom detta skulle drabba de gamla kommuninvånarna. Men den kommunala skatteutjämningen behöver inte vara utformad på detta perversa sätt.
Den kommunala utjämningen bör inte fungera så att den bestraffar välskötta kommuner, och belönar misskötta kommuner. Däremot bör den utformas så att de kommuner som har rika invånare delar med sig till de fattiga kommunerna. Man kan alltså inte ta hänsyn till skattesatsens storlek i kommunen. Däremot bör man utgå från kommuninvånarnas genomsnittliga inkomst.
Ett lämpligt sätt att utforma den kommunala skatteutjämningen skulle vara att ta en viss procentsats av kommuninvånarnas sammanlagda inkomst, till exempel tio procent, och från den summan dra den summa det skulle bli ifall kommuninvånarna hade haft samma inkomst som riksgenomsnittet. De kommuner vars invånare har en inkomst över riksgenomsnittet kommer då att få betala en utjämningsavgift, medan de fattiga kommunerna kommer att få ett utjämningsbidrag.
MED DENNA utformning av den kommunala skatteutjämningen får man ett system där de rika Stockholmskommunerna solidariskt stödjer de fattiga Norrlandskommunerna, samtidigt som ingen kommun förlorar på att en vanlig människa flyttar från en kommun till en annan. Utjämningsavgiften blir lika stor före som efter flyttningen.
Detta innebär då att det blir tillåtet att bygga bostäder i Stockholm. Dessutom kommer inte längre välskötta kommuner att bestraffas, och vanskötta kommuner kommer inte längre att belönas för sin vanskötsel.
-------------------------------------
Torgny Tholerus