Så kan man, lite tillspetsat, beskriva barnfamiljernas läge i dagens Sverige. Ty barnen växer ju upp och blir vuxna och betalar då skatt. Det vill säga barnen skulle ju mycket väl kunna få låna pengar till sin egen konsumtion och sin egen omsorg. När de sedan börjar betala skatt låter man deras inbetalda skatt i första hand gå till återbetalning av lånet. Barn är människor, och varje människa kan betala sin egen konsumtion.
Rent praktiskt skulle detta kunna ordnas genom att varje människa som föds i Sverige får ett eget konto. Detta konto betalar sedan barnets alla grundläggande kostnader. Det vill säga levnadskostnader, bostadskostnader, omsorgskostnader och skolkostnader. När barnet blir vuxet finns det alltså en stor skuld på kontot.
När den vuxna människan sedan börjar betala skatt går alla inbetalda skatter till återbetalning av denna skuld. Först när hela skulden är betald går den inbetalda skatten in till staten, för att täcka samhällets gemensamma utgifter.
Ifall någon människa skulle avlida innan hela skulden är betald avskrivs denna återstående skuld. Denna avskrivning bekostas av de gemensamt inbetalda skatterna.
På detta sätt minskas samhällets utgifter kraftigt. Då behövs inte längre något barnbidrag. Det behövs inget bostadsbidrag. Det behövs ingen daghemssubvention, ty barnen betalar själva hela daghemskostnaden. Det behövs ingen finansiering av skolorna, ty barnen betalar själva hela skolkostnaden. Allt detta ordnas genom barnets eget konto.
Denna kontoreform innebär att barnen, föräldrarna och de barnlösa får leva på samma standard. Reformen innebär alltså att livsinkomsten utjämnas över hela livet. Ingen kommer längre att bli straffad för att de uppfostrar Sveriges framtida samhällsmedborgare.
Torgny Tholerus
Stockholm
-------------------------------------
Torgny Tholerus