Spårvagnarna från Tegelbacken mot Bromma trafikerades med tre linjer, linje 11 (Ängbybanan), linje 12 (Nockebybanan) och linje 13 (Ulvsundabanan). Dessa kördes först på en pontonbro från Kungsholmen med sedan 1934 på Tranebergsbron. Från starten i början av 50-talet kördes tunnelbanan på Ängbybanans spår som förlängts till Vällingby. Tunnelbanans linje till Vällingby fick därför ärva linjenr 11. Spårvagnen till Nockeby behöll nr 12, och linje 13 var redan nedlagd. När sedan de västra och södra tunnelbanorna byggdes ihop med stationerna Klara och Munkbron (som vid invigningen 1957 namnändrats till T-Centralen resp. Gamla Stan) kom linjerna 18 och 19, tidigare söderortsnummer, också att trafikera västerort. T-bana 2 öppnades 1965 och dessa fick linjenr 13 och 14. Redan i slutet av 60-talet tillämpades principen att extratåg i rusningstid bytte förstasiffran 1 mot 2. Denna princip frångicks på 70-talet när Mörby-grenen av tunnelbanan trafikerades med linjerna 15 och 24. För att förbereda numreringen för T-bana 3 nummerändrades Vällingbylinjen från linje 11 till linje 17 i början av 70-talet och därmed försvann arvet från spårvägstiden. På detta sätt hade man nått viss enhetlighet. T-bana 1 = 17,18,19; T-bana 2 = 13,14,15,24; T-bana 3 = 10,11. För T-banorna 1 och 2 fanns fortfarande extratåg med linjenr 2x. De enda spårvagnar som överlevde högertrafikomläggningen var Nockebybanan och Lidingöbanan. De behöll sina linjenummer: 12 för Nockeby, 20 för Kyrkviken och 21 för Gåshaga. Nu hade man samlat all spårbunden trafik i nummerserierna 10-29 (förutom förortstågen Roslagsbanan och Saltsjöbanan som, i likhet med pendeltågen, inte nummersattes förrän långt in på 2000-talet och fick nummerserien 30-39). Innerstadsbussarna hade nummerserien 40-69 förutom nattbussarna som hade 90-99. Sedan hade förortsbussarna tresiffriga nummer med start i Bromma som hade serien 110-129. Denna ordning höll några år, tills några omdanare ansåg att spårvagnarna inte var spårbunden trafik utan vägtrafik, varvid spårvägslinjerna måste erhålla tresiffriga nummer. Kyrkvikenbanan lades ner och Gåshagalinjen blev linje 221. Nockebybanan jämställdes med busstrafik i Bromma och fick det lediga linjenumret 120. I folkmun hette spårvagnen dock alltid ”Tolvan” och efter några tafatta försök att lägga ner den beslutade SL:s styrelse i mitten av 90-talet att renovera Nockebybanan. Efter ett års stängning (juni 1997 – juni 1998) öppnades den åter och heter numera åter linje 12.
Spårvagnar i allmänhet är inte spårtrafik enligt Järnvägsinspektionens definition. För att vara spårtrafik krävs egen banvall, något som dock uppfylls av Nockebybanan. Trots detta räknades den inte som spårtrafik utan vägtrafik och vid högertrafikomläggningen krävdes det för samtliga spårvagnslinjer att de kördes i högertrafik. Detta var ett av de officiella skälen till nedläggningen av spårvagnsnätet i innerstaden. Den sökta dispensen för Nockebybanan beviljades inte, trots att tunnelbanan (som varandes spårtrafik) liksom järnvägen i övrigt skulle fortsätta köra vänstertrafik. Lösningen blev att betrakta spåren från Alvik till Alléparken som spårtrafik och spåren från Alléparken till Nockeby som vägtrafik. Därför installerades spårkors med växlar vid Alléparken och än idag byter spårvagnen från vänstertrafik till högertrafik varje gång den passerar Alléparken västerut och motsatt byte sker på väg österut mot Alvik.