Den till synes så enkla frågan visar sig vara relativt komplicerad. Det finns minst fyra tydliga svar, och det som officiellt valts tillhör inte ens dessa fyra utan är ganska godtyckligt valt. I april 1963 tillsatte UKÄ en kommitté för utredning av akademiska utbildningar inom administrativ databehandling (ADB). Kommittén omnämns i fakultetens jubileumsbok på sidan 46. Den lämnade i november 1964 sitt betänkande till universitetskanslern. Däri föreslogs ett nytt examensämne, administrativ databehandling, och nya institutioner för ämnet på universiteten i Stockholm, Göteborg och Lund. Man ska komma ihåg att universiteten på den tiden inte själva styrde eller bestämde över sina organisationer. Allt var centralstyrt av regeringen via riksdagen och ecklesiastikdepartementet. Varje ny professor eller lektor som anställdes beslutades i riksdagen genom formella ändringar i de detaljerande personalförteckningarna på respektive lärosäte. Lärosätena kunde inte anställa någon vars anställning och titel inte fanns upptagen i en sådan förteckning.
Kungl. Maj:t (dvs. regeringen) lämnade i mars 1965 en proposition till riksdagen angående forskningssatsningar, varav inrättandet av ämnet administrativ databehandling var en (Prop. 1965:40, sid. 34-49). I propositionen behandlades dels kommitténs förslag, dels ett förslag från en expertgrupp inom Statskontoret, och slutligen UKÄ:s egen uppsummering (vilket var ett helt eget förslag som delvis gick emot sin egen kommitté). Samtliga förslag förordade att ämnet administrativ databehandling inrättades på de stora universitetsorterna, men förslagen skiljde sig åt i fråga om placeringar och personabesättning. I det följande diskuteras enbart förhållandena i Stockholm.
1. UKÄ:s kommitté föreslog att ämnet ADB skulle inrättas på Samhällsvetenskapliga fakulteten på Stockholms universitet (SU) med en professor och en lektor.
2. Statskontorets expertgrupp föreslog istället att endast en lektor skulle tillsättas på SU och en professur inrättas, delad med Uppsala universitet (UU) och förlagd till UU. Det senare eftersom det ursprungliga förslaget från UKÄ bara föreslagit ämnets etablering i Stockholm, Göteborg och Lund, med motiveringen att miljön var för svag på UU. Statskontoret föreslog också att en laboratur (ungefär biträdande professor) i numerisk analys på KTH skulle dras in och ersättas av ett KTH-lektorat i ADB istället, på numerik-ämnets bekostnad. På detta vis drogs ämnet numerisk analys vid KTH in i diskussionen som egentligen endast handlade om ADB. Numerisk analys på KTH hade haft en egen avdelning, ett så kallat departement, sedan 1962, och tillhörde tillämpad matematik.
Båda förslagen 1. och 2. skickades ut samtidigt på remiss. SU misstolkade delvis remissen och såg den framförallt som en resursförstärkning i numerisk analys (ibid., sid. 42). SU gjorde dessutom misstaget att föreslå att den existerande professuren vid KTH (som innehades av Germund Dahlqvist) skulle delas med SU, och föreslog samtidigt att den tilltänkta professuren i ADB också borde delas med KTH. Detta noterades av UKÄ och användes sedermera som argument mot SU.
3. Baserat på inkomna remissvar modifierade Statskontorets expertgrupp sitt förslag och föreslog istället såväl en professur som ett lektorat inom ADB vid Samhällsvetenskapliga fakulteten på SU. Som ett plåster på såren skulle KTH få ett lektorat i numerisk analys istället.
4. Som en sammanfattning i propositionen, men i själva verket ett eget förslag, föreslog UKÄ att större sammanhållna institutioner för informationsbehandling skulle skapas, med avdelningar för numerisk analys resp. ADB, för att nå stordriftsfördelar. För Stockholms del föreslogs denna större institution förläggas till KTH, ej SU, och innehålla två professorer, en per avdelning. Dessutom föreslogs nu två lektorer inom informationsbehandling på KTH, men båda skulle ägna sig åt numerisk analys. Det antecknades särskilt att professorn i ADB, till skillnad från den i numerisk analys, skulle ha undervisningsskyldighet på SU. Statsutskottets utlåtande nr 107, som låg till grund för riksdagsbehandlingen, gick helt på UKÄ:s linje. Utan att det egentligen sades explicit i texten tolkade utskottet och därmed riksdagen den avslutande UKÄ-texten i Prop. 1965:40 som det egentliga förslaget. Således tappade SU såväl sin tilltänkta institution som professur till KTH, men hade delvis sig själv att skylla när rektor Håkan Nial öppnade för möjligheten i SU:s remissvar.
Prop. 1965:40 röstades igenom i första kammaren med röstsiffrorna 85/26 och i andra kammaren med siffrorna 142/72. Således konverterades den 1962 inrättade Departementet för numerisk analys inom Institutionen för tillämpad matematik på KTH hösten 1965 till Institutionen för informationsbehandling med två avdelningar. Germund Dahlqvist fick sin professur från 1963 ometiketterad till en professur i informationsbehandling, särskilt numerisk analys istället. Till den nya professuren i informationsbehandling, särskilt ADB (om man skall vara petnoga: särskilt den administrativa databehandlingens metodik) kallades hösten 1965 som tillförordnad Börje Langefors från SAAB, docent i byggnadsstatik vid Chalmers. Den nya institutionen flyttade sent på hösten 1965 in i Klocktornet på KTH, i direkt anslutning till Borggården. ADB-delen hade tidigare förfogat över ett enda rum hos matematiska institutionen på Hagagatan. Planering av kursutbud startade genast och den första kursen på A-nivå (ettbetygskurs) i informationsbehandling, särskilt ADB hölls på SU höstterminen 1966 med 70 deltagare i nuvarande Studentpalatset på Norrtullsgatan som på den tiden inrymde de juridiska och kulturgeografiska institutionerna. Åren därpå hölls all undervisning på KTH.
Det kan ibland i olika historieskrivningar framstå som om nuvarande DSV var enbart den mjuka delen av informationsteknologin och den tekniskt framåtriktade var numerikerna (senare NADA). Men inget kan vara mer fel. Det var t.ex. Börje Langefors som såg till att Institutionen för informationsbehandling skaffade sin första interaktiva dator, en Hewlett Packard-dator, HP2000, redan 1970. På den kunde studenterna köra BASIC för första gången i Sverige. Och några år senare skaffade datorcentralen QZ en DEC-10 efter rekommendationer från Jacob Palme, då anställd på QZ men sedermera professor på det som skulle bli Institutionen för ADB.
Tyvärr fungerade samarbetet mellan avdelningarna inte så bra då de två professorerna inte alls drog jämnt. Ledningen för KTH såg sig, i samråd med ledningen för SU, efter några år tvungen att separera de båda avdelningarna. Tur i oturen var att SU vid den tiden, tidigt 1970-tal, byggde ett helt nytt campusområde i Frescati bara några kilometer norr om KTH, och genom en senkommen ändring i lokaliseringsplanerna kunde avdelningen för ADB flytta in i det sist byggda och längst bort belägna Södra huset, på plan 5 i hus F, i december 1971. Samtidigt beslutas att Institutionen för informationsbehandling även fortsatt skulle vara en gemensam angelägenhet för båda lärosätena, inte organisatoriskt uppdelad beroende på lokalisering. Därför gjorde man institutionen till en gemensam institution, ingående i två organisationsschemor men under tillsyn av KTH, från att tidigare varit enbart en KTH-institution. På så sätt kom även numerisk analys, från 1979 kallad NADA, att bakvägen bli en institution även på SU.
Under 1977 blev situationen ohållbar, och institutionsstyrelsens sammanträden var långt ifrån konstruktiva. Det stod klart för båda parter att en skilsmässa var den enda vägen framåt. Rektorerna för KTH (Rasmuson) och SU (Hoppe) beslutade i samförstånd att låta de två avdelningarna i praktiken fungera som två skilda institutioner även om de formellt endast var en och densamma.
Det var inte förrän 1980 som Stockholms högskoleregion, det på den tiden av regeringen tillsatta överordnade organet, beslutade om att inrätta den nya Institutionen för ADB utifrån den tidigare avdelningen. Enligt den nya högskolelagen (1977:218) skulle högskoleväsendet i Sverige (förordning 1977:458) styras av sex högskoleregioner med var sin styrelse (dessa upphävdes 1988). Avdelningen för ADB hade med de båda lärosätenas rektorers goda minne kallat sig ”institution” ända sedan flytten, speciellt sedan 1977 när frågan ställts på sin spets efter långtgående akademiskt tjafs och veritabla ordkrig mellan de två avdelningarna på institutionsstyrelsens sammanträden. Den nya institutionen skulle enligt beslutet vara gemensam för KTH och SU, och förvaltas under tillsyn av SU, inte som tidigare KTH (dnr 199/79-31). Beslutet togs med rektorerna Rasmuson (KTH) och Helmfrid (SU) närvarande.
Institutionen för ADB bytte 1987 namn till Institutionen för Data- och Systemvetenskap, DSV, till visst förtret för Institutionen för numerisk analys på KTH som 1979 hade bytt namn till Institutionen för numerisk analys och datalogi, i dagligt tal NADA, och som ansåg sig ha ensamrätt i Stockholm på allt som lät som någonting i närheten av datavetenskap. År 1990 flyttade DSV till Electrum-huset i Kista som var en satsning av Stockholms stad gemensamt med KTH för att förvandla Kista till Nordens Silicon Valley. Som gemensam KTH/SU-institution kunde DSV inte stå utanför, vare sig man ville eller ej. I Electrum-huset fanns många KTH-institutioner, dock inte den gamla antagonisten NADA. KTH samlade sin forskning och undervisning inom IT-området i Kista, men NADA vägrade flytta med och anförde, med hjälp av prof. Lindquist från matematik, numerikernas behov av att sitta nära matematikinstitutionen som skäl.
KTH:s nyutnämnde rektor Anders Flodström lanserade i oktober 1998 sin vision om Norra Europas Silicon Valley, nu också inkluderande de baltiska länderna, och han trodde sig kunna få loss en avsevärd finansiering från utbildningsdepartementet för satsningen kallad IT-universitetet. Nu blev det inte så, men för ändamålet införskaffades IBM:s gamla kundcenter IBM Forum i Kista och såväl DSV som flertalet av KTH:s övriga Electrum-institutioner, förutom Electrum-laboratoriet, flyttade 2001 till Forum. Som gemensam KTH/SU-institution kunde DSV inte stå utanför denna gång heller.
Campus IT-universitetet, som var ett marknadsföringsnamn i huvudsak styrt av KTH och aldrig någon formell organisation, lades ner inför höstterminen 2007. Redan i juli 2005 hade hela KTH omorganiserats så att institutionerna försvann och man bildade istället nio större skolenheter efter förebilden MIT. Verksamheten i Kista bildade ICT-skolan men fick uppskov i tre år med att lägga ner sina institutioner. Det stod dock tidigt klart att den nya organisationsformen med skolor påstods var oförenlig med idén om en gemensam institution. KTH vägrade därför att göra något undantag i Kista, så 1 januari 2010 delades DSV upp i en SU-del (2/3 av personalen), som förblev en institution på SU, och en KTH-del (1/3) som omedelbart lades ner varvid personalen istället absorberades av ett antal enheter inom ICT-skolan, vilken bestod av all övrig KTH-verksamhet i Kista. Ett förvånandsvärt oempatiskt drag, inte minst med tanke på att många personer spenderat årtionden tillsammans och nu skulle splittras i synnerhet från KTH:s sida, men inte minst för mig som var prodekanus vid Samhällsvetenskapliga fakulteten på SU vid den tiden och därmed ansvarig för processen på fakultetsnivå. Mina tankar gick företräes till personalen som drabbats, hur mådde de? ade önska en total och oåterkallelig skilsmässa. Märkligt nog gjordes däremot motsvarande undantag inne på huvudcampus där NADA kvarstår som institution på SU än idag (2016) trots att KTH-delen uppgått i CSC-skolan redan 2005.
ICT-skolan flyttade 2013 tillbaka till Electrum, DSV flyttade 2014 till NOD-huset och Forum-byggnaden avyttrades. Där står vi nu hösten 2016 när DSV påstås fylla 50 år, vilket firas med en film.
Men vilket är egentligen DSV:s födelseår? Det finns ett antal förslag:
Av alla dessa har DSV officiellt valt 1966 som födelseår, men egentligen är ett antal av de övriga ovanstående minst lika bra kandidater och några förmodligen bättre historiskt sett. Men om man insisterar så bör födelsedagen vara den 5 september 1966, den första dagen på höstterminen när A-kursen startade för allra första gången.
Back to my home page or DSV's home page.
