Den till synes så enkla frågan visar sig vara relativt komplicerad. Det finns minst fyra tydliga svar, och det som officiellt valts tillhör inte ens dessa fyra utan är ganska godtyckligt valt. I april 1963 tillsatte UKÄ en kommitté för utredning av akademiska utbildningar inom administrativ databehandling (ADB). Kommittén omnämns i fakultetens jubileumsbok på sidan 46. Den lämnade i november 1964 sitt betänkande till universitetskanslern. Den föreslog ett nytt examensämne, administrativ databehandling, och nya institutioner för ämnet på universiteten i Stockholm, Göteborg och Lund. Man ska komma ihåg att universiteten på den tiden inte själva styrde eller bestämde över sina organisationer. Allt var centralstyrt av regeringen via riksdagen. Varje ny professor eller lektor som anställdes beslutades i riksdagen genom formella ändringar i de detaljerande personalförteckningarna på respektive lärosäte. Lärosätena kunde inte anställa någon vars anställning och titel inte fanns upptagen i en sådan förteckning.
Kungl. Maj:t (dvs. regeringen) lämnade i mars 1965 en proposition till riksdagen angående forskningssatsningar, varav inrättandet av ämnet administrativ databehandling var en (Prop. 1965:40, sid. 34-49). I propositionen behandlades dels kommitténs förslag, dels ett förslag från en expertgrupp inom Statskontoret, och slutligen UKÄ:s egen uppsummering (vilket var ett helt eget förslag som delvis gick emot sin egen kommitté). Samtliga förslag förordade att ämnet administrativ databehandling inrättades på de stora universitetsorterna, men förslagen skiljde sig åt i fråga om placeringar och personabesättning. I det följande diskuteras enbart förhållandena i Stockholm.
1. UKÄ:s kommitté föreslog att ämnet ADB inrättas på Samhällsvetenskapliga fakulteten på Stockholms universitet (SU) med en professor och en lektor.
2. Statskontorets expertgrupp föreslog istället att endast en lektor tillsätts på SU och en professur inrättas delad med Uppsala universitet (UU) och förlagd till UU. Det senare eftersom det ursprungliga förslaget från UKÄ bara föreslagit ämnets etablering i Stockholm, Göteborg och Lund, med motiveringen att miljön var för svag på UU. Statskontoren föreslog också att en laboratur (ungefär biträdande professor) i numerisk analys på KTH dras in och ersätts av ett KTH-lektorat i ADB istället på numerik-ämnets bekostnad. På detta vis drogs ämnet numerisk analys vid KTH in i diskussionen som egentligen endast handlade om ADB. Numerisk analys hade på KTH haft en egen institution sedan 1963.
Båda förslagen 1. och 2. skickades ut samtidigt på remiss. SU misstolkade delvis remissen och såg den framförallt som en resursförstärkning i numerisk analys (ibid., sid. 42). SU gjorde dessutom misstaget att föreslå att den existerande professuren vid KTH (som innehas av Germund Dahlqvist) skulle delas med SU, och föreslog samtidigt att den tilltänkta professuren i ADB också borde delas med KTH. Detta noterades av UKÄ.
3. Baserat på inkomna remissvar modifierade Statskontorets expertgrupp sitt förslag och föreslog istället såväl en professur som ett lektorat inom ADB vid Samhällsvetenskapliga fakulteten på SU. Som ett plåster på såren skulle KTH få ett lektorat i numerisk analys istället.
4. Som en sammanfattning i propositionen, men i själva verket ett eget förslag, föreslog UKÄ att större sammanhållna institutioner för informationsbehandling skulle skapas, med avdelningar för numerisk analys resp. ADB, för att nå stordriftsfördelar. För Stockholms del föreslogs denna större institution förläggas till KTH, ej SU, och innehålla två professorer, en per avdelning. Dessutom föreslogs nu två lektorer inom informationsbehandling på KTH, men båda skulle ägna sig åt numerisk analys. Det antecknades särskilt att professorn i ADB, till skillnad från den i numerisk analys, skulle ha undervisningsskyldighet på SU. Statsutskottets utlåtande nr 107, som låg till grund för riksdagsbehandlingen, gick helt på UKÄ:s linje. Utan att det egentligen sades explicit i texten tolkar utskottet och därmed riksdagen den avslutande UKÄ-texten i Prop. 1965:40 som det egentliga förslaget. Således tappade SU såväl sin tilltänkta institution som professur till KTH, men hade delvis sig själv att skylla när rektor Håkan Nial öppnade för möjligheten i SU:s remissvar.
Prop. 1965:40 röstades igenom i första kammaren med röstsiffrorna 85/26 och i andra kammaren med siffrorna 142/72. Således konverterades den 1962 inrättade Institutionen för numerisk analys på KTH hösten 1965 till Institutionen för informationsbehandling med två avdelningar. Germund Dahlqvist fick sin professur från 1963 ometiketterad till en professur i informationsbehandling, särskilt numerisk analys istället. Till den nya professuren i informationsbehandling, särskilt ADB (om man skall vara petnoga: särskilt den administrativa databehandlingens metodik) kallades hösten 1965 Börje Langefors från SAAB, docent i byggnadsstatik vid Chalmers. Den nya institutionen flyttade sent 1965 in i Klocktornet på KTH i direkt anslutning till Borggården. Den första kursen på A-nivå (ettbetygskurs) i informationsbehandling, särskilt ADB hölls på SU höstterminen 1966.
Tyvärr fungerade samarbetet mellan avdelningarna inte så bra då de två professorerna inte drog jämnt. Ledningen för KTH såg sig, i samråd med ledningen för SU, efter några år tvungen att separera de båda avdelningarna. Tur i oturen var att SU byggde ett helt nytt campusområde i Frescati bara några kilometer norr om KTH, och genom en senkommen ändring i lokaliseringsplanerna kunde avdelningen för ADB flytta in i det sist byggda och längst bort belägna Södra huset, på plan 5 i hus F, i mars 1972. Samtidigt beslutas att Institutionen för informationsbehandling skulle vara en gemensam angelägenhet för båda lärosätena, inte uppdelad beroende på lokalisering. Därmed gjorde man institutionen till en gemensam institution, ingående i två organisationsschemor men under tillsyn av KTH, från att tidigare varit enbart en KTH-institution. På så sätt kom även numerisk analys, från 1979 kallad NADA, att bakvägen bli en institution även på SU.
Men det var inte förrän 1980 som Stockholms högskoleregion beslutade om att inrätta den nya Institutionen för ADB utifrån den tidigare avdelningen. Enligt den nya högskolelagen (1977:218) skulle högskoleväsendet i Sverige (förordning 1977:458) styras av sex högskoleregioner med var sin styrelse (dessa upphävdes 1988). Avdelningen för ADB hade med de båda lärosätenas rektorers goda minne kallat sig ”institution” ända sedan flytten. Den nya institutionen skulle enligt beslutet vara gemensam för KTH och SU, och förvaltas under tillsyn av SU (dnr 199/79-31). Beslutet togs med rektorerna Rasmuson (KTH) och Helmfrid (SU) närvarande.
Institutionen för ADB bytte 1987 namn till Institutionen för Data- och Systemvetenskap, DSV, till visst förtret för Institutionen för numerisk analys på KTH som 1979 hade bytt namn till Institutionen för numerisk analys och datalogi, i dagligt tal NADA, och som ansåg sig ha ensamrätt i Stockholm på allt som lät som någonting i närheten av datavetenskap. År 1991 flyttade DSV till Electrum-huset i Kista som var en satsning av Stockholms stad gemensamt med KTH för att förvandla Kista till Nordens Silicon Valley. Som gemensam KTH/SU-institution kunde DSV inte stå utanför, vare sig man ville eller ej. I Electrum-huset fanns många KTH-institutioner, dock inte den gamla antagonisten NADA. KTH samlade sin forskning och undervisning inom IT-området i Kista, men NADA vägrade flytta med och anförde, med hjälp av prof. Lindquist från matematik, numerikernas behov av att sitta nära matematikinstitutionen som skäl.
KTH:s nyvalde rektor Anders Flodström lanserade 1999 sin vision om Norra Europas Silicon Valley, nu också inkluderande de baltiska länderna, och han trodde sig kunna få loss en avsevärd finansiering från utbildningsdepartementet för satsningen kallad IT-universitetet. Nu blev det inte så, men för ändamålet införskaffades IBM:s gamla kundcenter IBM Forum i Kista och såväl DSV som KTH:s övriga Electrum-institutioner förutom laboratoriet flyttade till Forum. Som gemensam KTH/SU-institution kunde DSV inte stå utanför denna gång heller.
Campus IT-universitetet, som var ett marknadsföringsnamn och aldrig någon formell organisation, lades ner hösten 2007. Redan i juli 2005 hade hela KTH omorganiserats så att institutionerna försvann och man bildade istället större skolenheter efter förebilden MIT. Verksamheten i Kista bildade ICT-skolan men DSV fick uppskov i tre år. Det stod dock tidigt klart att den nya skolformen var oförenlig med idén om en gemensam institution. KTH vägrade att göra något undantag i Kista, så 2010 delades DSV upp i en SU-del, som förblev en institution på SU, och en KTH-del som absorberades av ett antal enheter inom den s.k. ICT-skolan vilken bestod av all KTH:s verksamhet i Kista. Märkligt nog gjordes däremot motsvarande undantag inne på huvudcampus där NADA kvarstår som institution på SU än idag trots att de på KTH uppgått i CSC-skolan.
ICT-skolan flyttade sedan tillbaks till Electrum 2013, DSV flyttade 2014 till NOD-huset och Forum-byggnaden avyttrades. Där står vi nu idag hösten 2016 när DSV påstås fylla 50 år, vilket firas med en film.
Men vilket är egentligen DSV:s födelseår? Det finns ett antal förslag:
Av alla dessa har DSV officiellt valt 1966 som födelseår, men egentligen är ett antal av de ovanstående minst lika bra kandidater och några förmodligen bättre historiskt sett. Men om man insisterar så bör födelsedagen vara den 5 september 1966, den första dagen på höstterminen när A-kursen startade för första gången.
Back to my home page or DSV's home page.
