|
(forts från sidan 2)
Färg kan nu definieras även om definitionen inte är fullständig. Färg har sitt ursprung i en upplevelse av en ytas information i "bildmodulen". Det har en stark förbindelse med våglängd eftersom informationen från en yta till större delen registreras av färgneuroner. Dock är det inte enbart kromatiska skillnader vi menar när vi använder ordet färg. Även egenskaper på ytor som har att göra med strukturskillnader och ofärgade ytor (grå) betraktas i lika hög grad som färg. Strukturskillnader är en egenskap som troligen kan betraktas som en form. Dock är den kromatiska skillnaden den viktigaste. Det som vi kallar färg är egentligen en konstruktion i den inre färgmodulen.
Hjärnan är oerhört sinnrikt och komplext sammansatt och trots lång tids forskning har bara en ytterst liten del "kartlagts". Ständigt upptäcker forskare nya rön och fler pusselbitar läggs på plats. Något som debatterats inom neurofysiologisk forskning är huruvida kopplingar i hjärnan finns mellan olika receptorer. Kan ett visst stimuli påverka även andra receptorer och framkalla sinnesförnimmelser på andra områden än det direkt stimulerade? Kanske kan sådant uppträda? En märklig typ av association kallas synesthesia vilket är en förnimmelse av färg som har sitt ursprung i en annan modalitet, vanligtvis ljud. Trots att detta förefaller att vara mer en anekdot än vetenskap förtjänar det dock att tas på mer allvar. Många kända kompositörer till exempel Liszt, Scriabin, Rimsky-Korsakov och Messiaen påstod sig alla se färger när de hörde musik. En direkt färgförnimmelse har också noterats från andra stimuli. Forskarna Cytowic och Wood pekar på att det finns en länk mellan olika sensoriska receptorer i hjärnan. De menar att dessa tvärmodala förbindelser existerar tidigt under vissa individers utveckling men att de försvinner efterhand. Dock tycks ljudintryck kunna fortsätta att ge upphov till färgförnimmelse. Denna hypotes stöds emellertid inte av elektrofysiologiska undersökningar, vilket rapporterats av bland andra Rizzo och Eslinger. Men enligt Murray och Mishkin som utfört forskning på primater finns det vissa indikatorer på att den subcorticala regionen (amygdala och hippocampus), speciellt den förra, kan spela en roll för inlärning av tvärmodala associationer.
|
|
