By professor Jacob Palme,
Department of Computer and Systems Sciences
KTH Technical University
Date: Sat,
16 Mar 2002 11:19:58 +0100 Danny Brash citerar "Brookfield, S. (1987) Developing critical thinkers: challenging adults to explore alternative ways of thinking and acting, 1st Edition, Jossey-Bass Inc":
Detta låter bra, men jag tror inte det är sant. Min erfarenhet är motsatsen, att vetenskapsmän svartsjukt skyddar sina fördomar och är ytterst ovilliga att acceptera någon som säger tvärtom. Ta exemplet med den danska statsvetaren och statistikern Bjorn Lomborg och mottagandet av hans bok The Skeptical Environmentalist, se t.ex.
Eller ta vetenskapssamfundets behandling av de forskare, som hävdade att Europa-Afrika och Amerika en gång hade hängt ihop. Det tog 50 år innan vetenskapsvärlden slutade förneka detta numera allmänt accepterade faktum. Min erfarenhet, när det gäller att söka anslag, är att det är oerhört viktigt att i sin anslagsansökan visa att man tillhör det rätta innegänget, med det rätta innespråket. En utomstående, som inte helt behärskar innespråket, men kanske har friska och ifrågasättande idéer, blir obönhörligt förhindrad att få några anslag, att få sina uppsatser publicerade, o.s.v. Verkligheten är alltså precis tvärtom mot det ideal du beskriver. Varför är det då så?
Det handlar också om stora pengar, som man kan få av samhället. Miljö maffian är t.ex. en storindustri, som skulle riskera sina pengar om någon kritiskt ifrågasatte deras trosvissa predikningar om världens framtida undergång. |