Föllesdal Dagfinn, Wallöe Lars & Jon
Elster
- Argumentationsteori, språk och
vetenskapsfilosofi
Hermeneutik är en vetenskapsfilosofisk teoritradition som behandlar förståelse. Inom traditionell hermeneutik studeras vad förståelse är, samt hur vi skall gå tillväga för att uppnå förståelse. För att kunna förstå en text måste den först tolkas. För att kunna tolka en text på bästa sätt finns det metoder att följa som syftar till att i slutändan skapa förståelse (s.133).
Den process som utgörs av tolkning och förståelse kallas för den hermeneutiska cirkeln. All tolkning handlar således om att uppnå förståelse. Under tolkningsprocessen, det vill säga den process där man ställer upp hypoteser och analyserar dem efter materialet, ändras förståelsen av källmaterialet och alla ens övriga uppfattningar undergår en ständig förändring. Förståelse uppnås först när vi kommit fram till en tillfredställande tolkningshypotes, och det är när detta inträffar vi upplever att vi börjar förstå materialet (s.134-137).
För att kunna förstå materialet krävs även att vi är medvetna om våra hållningar, fördomar och uppfattningar. Inom hermeneutiken finns det metoder för att kunna synliggöra sig dessa och avtäcka sig dem så att de inte stör tolkningsprocessen. Husserls fenomenologiska metod ska hjälpa till att synliggöra förståelsehorisonten. Förståelsehorisonten utgörs av mängden medvetna och omedvetna uppfattningar och hållningar som vi vid en given tidpunkt hyser, och som vi inte kan rikta vår uppmärksamhet mot (s.139). Genom ett slags reflektion över vår eget medvetande ska vi kunna upptäcka och beskriva den mängd förutsättningar som vi ständigt bär med oss och som präglar allt vi gör (s.148).
I hermeneutikens början tolkades material som Bibeln och juridiska texter. Dessa texter var ofta ålderdomliga och skrivna med ett svårt språk varpå tolkning blev en central del för att överhuvudtaget förstå texterna (s.133). Inom den traditionella hermeneutiken har senare materialet utvidgas till att även omfatta många fler typer av texter, såsom skönlitteratur, men även annat än texter kan tolkas.
Svar 1.1: Ny-hermeneutik är en kritik till hermeneutiken och har en rad förespråkare. En av de mest kända är tysken Gadamer. Inom ny-hermeutiken intresserar man sig främst för själva förståelsen. Vad det är man vill förstå och hur denna förståelse skall uppnås skiljer sig åt på en rad punkter från den traditionella hermeneutiken. Skillnaden ligger främst i uppfattningen om hur fritt vi kan förhålla oss vår egen och andras förståelsehorisont. En traditionell hermeneutiker anser att vi kan frigöra oss vår egen och andras förståelsehorisont, och göra dem till föremål för granskning. När vi ska förstå någon annan måste vi så långt som möjligt frigöra oss vår egen förståelsehorisont, våra uppfattningar och hållningar, och försöka att sätta oss in i den andres förståelsehorisont. Inom den traditionella hermeneutiken utvecklades metoder och regler för att underlätta denna process, och hjälpa oss att frigöra oss från vår egen tids och situations förutsättningar (s.147).
Enlig förespråkarna för ny-hermeneutiken är det omöjligt för oss att helt avtäcka oss våra förutsättningar. En liknelse dras med en spindel som lever i sitt nät och som inte kan lämna det. Spindeln kan inte kliva ut ur nätet och observera det utifrån, utan måste lära känna nätet genom att dra i trådarna, och får därmed en bild av endast en del av nätet. På samma sätt är det med oss människor när vi ska försöka att förstå. Vi kan aldrig helt lämna vårt nät och som åskådare betrakta det utifrån. Vi måste het enkelt acceptera att vi inte kan frigöra oss vår förståelsehorisont. Vi kan utforska det bitvis, men helheten påverkar delarna vi kan utforska. Detta kallar Gadamer för hermeneutikens universalitetskrav. Med detta menas att vi alltid befinner oss inuti vår förståelsehorisont. När vi reflekterar över den kan vi omfamna en del, men den resterande delen är alltid samtidigt med, och bidrar till att prägla vår förståelse av det lilla vi riktar vår uppmärksamhet mot (s.148).
Svar 1.2: Vår förståelse påverkas av medvetna och omedvetna hållningar, fördomar och uppfattningar. Vissa förutsättningar är nödvändiga för vår förståelse, som till exempel antagandet att helhet och del måste passa ihop med varandra. Sedan finns det förutsättningar, så kallade fördomar som kan fördärva förståelsen. Fördomar inom den nya hermeneutiken uttrycks som för-domar, vilket innebär alla uppfattningar och hållningar inom förståelsehorisonten. Bindestrecket ska frigöra oss från vår de negativa associationer som finns i ordet fördom. För-domen är något vi bär med oss när vi ska försöka att förstå, och förståelse för Gadamer är en gradvis justering av våra för-domar så att de överensstämmer med det vi försöker förstå (s.149).
Svar 1.3: Korrekt tolkning är när vi underkastar oss texten och förändrar våra uppfattningar och hållningar tills vi betraktar de mesta möjliga av det som sägs i verket som sant och korrekt (s.154).
För att uppnå en korrekt tolkning måste man i första hand välja att tolka rätt slags verk. Eftersom Gadamer är intresserad av korrekt tolkning anser han att tolknings- och förståelseprocessen skall riktas mot klassiska eller eminenta verk; och den teologiska eller juridiska hermeneutiken är förebild för alla slags tolkning. Anledningen till detta är att den här typen av verk är förpliktigande och verk som den som vill tolka och förstå förmodligen har användning av. Till exempel så har en kristen person användning av bibeln, och denna skrift angår honom: Denne är därmed intresserad av en korrekt tolkning. Förståelse handlar då till stor del om att vara enig och komma fram till en gemensam sanning. Förståelseprocessen är därmed även en personlighetsprocess då en gradvis justering av våra förväntningar och för-domar skapar en förändring av vår förståelsehorisont. Klassiska eller eminenta verk har även en lärande faktor, och vi som tolkar skall vara villiga att undervisas av texten. Därmed skall vi även vara beredda att justera våra uppfattningar så att det överensstämmer med vad vi finner i texten (s149-153).
Frankfurtfilosoferna Karl-Otto Apel och Jürgen Habermas har kritiserat Gadamer för hans strävan att uppnå en korrekt tolkning. De menar att Gadamer underkastar sig, och accepterar auktoriteten och tradition alldeles för lätt. De menar att det inte finns något som en korrekt tolkning. Gadamer har förvisso ett kriterium för korrekt tolkning, nämligen enighet, men enighet kan ju uppnås på många olika sätt.
Hädanefter kommer vi att koncentrera oss på Habermas syn på hermeneutiken eftersom det är den som främst redovisas i boken.
Svar 2.1: Habermas största kritik mot Gadamers ny-hermeneutik är frågan och det finns något som en korrekt tolkning. En annan skillnad är synen på hur vi kan förhålla oss vår egen förståelsehorisont. Gadamer menade att vi bitvis kunde avtäcka oss vår förståelsehorisont. När vi ska försöka att förstå kan vi förändra och anpassa våra uppfattningar så att de stämmer överens med det vi vill förstå. På så vis kan vi nå enighet med materialet och därmed anta en korrekt tolkning. Enligt Habermas är en av anledningarna till att vi inte kan uppnå en korrekt tolkning att vi delvis är helt avskurna från vissa delar av vår förståelsehorisont. Vi kan därför inte avtäcka dessa delar när vi står inför något vi försöker att förstå, och därmed inte heller anpassa våra uppfattningar och hållningar till det. Våra dolda uppfattningar kommer aldrig till ytan och undgår därmed anpassningsprocessen. Dessa uppfattningar utgör en del av vår förståelsehorisont och bidrar till att prägla våra upplevelser men förblir dolda och därmed oförändrade. Exempelvis finns det finns uppfattningar i samhället som vi inte reflektera över, och vi funderar knappt över varför vissa saker förhåller sig som de gör. Missförhållanden i samhället kan istället ses som ekonomiska nödvändigheter där sociala missförhållanden anses som naturliga och omöjliga att förändra. (s.152-153). Denna typ av uppfattningar som ingår i vår förståelsehorisont och förvränger våra uppfattningar av det som sker kallar Habermas för ideologi. Habermas intresserade sig för, och ville studera dessa ideologier för att ta reda på hur vi kan frigöra oss från ideologins förvrängningar, vilket han kallade för ideologikritik (s.155).
Svar 2.2: Enligt Habermas kan vi inte kan uppnå förståelse om vi inte vet vad som ligger bakom våra uppfattningar. Han ville därmed undersöka vår förståelsehorisonts början, och går tillbaka till situationer i vilka de uppfattningar som ingår i förståelsehorisonten uppstod. Genom att frigöra oss våra uppfattningar som är präglade av vår ideologi kan vi uppnå förståelse som är fri från yttre störningar och förtryck; där äkta intressen och behov kommer till tals. Enighet uppnås då genom att den mest förnuftiga åsikten accepteras av alla inblandade genom en slags förnuftighetsprincip (s156).
Även inom samhällsvetenskapen används hermeneutiska metoder. Det meningsfulla materialet kan då vara olika typer av situationer, saker som sägs eller inte sägs. Vid exempelvis en sociologisk observation på en arbetsplats utgörs materialet av intervjuer med arbetstagarna. I texten ges ett exempel där fyra personer intervjuades och gav uttryck för vissa åsikter om sig själva och sin arbetsplats. Vid analys visade sig situationen vara helt annorlunda än vad informanterna gett uttryck för. Ett problem med hermeneutiska metoder är att man ofta inte redovisar alla hypoteser utan bara den slutgiltiga hypotesen (s.159).