Enligt falsifikationismen ska en teori vara falsifierbar, dvs. genom observation eller experiment ska man kunna visa om teorin är felaktig. Ju mer falsifierbar en teori är, desto bättre.
Den mer sofistikerade falsifikationisten menar att det inte räcker med att en teori är falsifierbar. För att främja vetenskapens tillväxt ska en hypotes dessutom vara mer falsifierbar än hypotesen den ersätter. Man jämför alltså graden av falsifierbarhet bland flera teorier och ser till deras relativa förtjänster (Chalmers, 2000, s. 74-75).
Fråga 1.1: Varför bör enligt falsifikationismen en hypotes vara mer
falsifierbar än hypotesen den ersätter?
Svar 1.1: Genom att inte
bara se till en teoris förtjänster utan till de konkurrerande teoriernas
förtjänster menar den sofistikerade falsifikationisten att kunskapsmassan växer
och utvecklas. Om teorierna med tiden blir mer och mer falsfierbara, får de mer
innehåll och rymmer mer information. Istället för att fråga hur falsifierbar en
teori är frågar man om den nya teorin är en livsduglig ersättare för den teori
den utmanar. Det är svårt att precisera hur falsifierbar en teori är eftersom
antalet potentiella falsifikatorer är oändligt. Däremot är det lättare att
jämföra graden av falsifierbarhet hos olika teorier (Chalmers, 2000, s. 74-75).
Teorin ”(Allt) bröd är närande” falsifierades när invånarna i en fransk by blev svårt sjuka och dog efter att ha ätit bröd. För att undgå falsifieringen kan man modifiera teorin: ”(Allt) bröd, med undantag av just det parti bröd som producerades i den franska byn i fråga, är närande.” Den modifierade teorin kan inte testas på något sätt utan att den ursprungliga teorin testas och är därför en ad hoc-modifikation. Denna är mindre falsifierbar än den ursprungliga.
Alla teorier som försöker övervinna en svårighet är dock inte ad hoc. För att teorin ”Allt bröd är närande” ska kunna modifieras på ett godtagbart sätt kan man ersätta den med teorin: ”Allt bröd är närande utom bröd bakat av vete som förgiftats av en särskild sorts svamp”. Den nya teorin är inte ad hoc eftersom den leder till nya tester som inte testar den ursprungliga teorin. T.ex. kan man testa vetet för att spåra den giftiga svampen eller analysera svampen för att spåra gifter (Chalmers, 2000, s. 75-78).
Fråga 2.1: Varför förkastas ad hoc-modifikationer av
falsifikationisterna?
Svar 2.1: Falsifikationisterna anser att
teorier inom vetenskapen ska bli mer och mer falsifierbara, de ska vara mer
falsifierbara än sina föregångare. Teorier som modifieras för att skyddas mot
falsifieringar, och därmed blir mindre falsifierbara än föregångarna, godtas
därför inte av falsifikationisterna (Chalmers, 2000, s. 75-78).
Fråga 2.2: När kan modifieringar av teorier godtas av
falsfikationisterna?
Svar 2.2: En ny modifierad teori som leder
till nya tester där den ursprungliga teorin inte granskas, kan få till följd att
den nya teorin falsifieras. Om den nya, modifierade, falsifierbara, hypotesen
motstår falsifiering trots de nya testerna, har man lärt sig något nytt och
gjort framsteg (Chalmers, 2000, s. 75-78).
Enligt falsifikationismen sker framsteg inom vetenskapen när djärva gissningar falsifieras. Den sofistikerade falsifikationisten menar istället att de stora framstegen inom vetenskapen sker när djärva, riskfyllda gissningar bekräftas eller när försiktiga gissningar falsifieras (Chalmers, 2000, s. 78-81).
Fråga 3.1: Varför anser den sofistikerade falsifikationisten att
vetenskapen gör större framsteg när djärva teorier bekräftas och försiktiga
gissningar falsifieras?
Svar 3.1: När djärva gissningar bekräftas
innebär det att något har upptäckts som ingen har hört talas om eller som man
ansåg vara osannolikt (t.ex. upptäckten av Neptunus) och det blir därmed ett
viktigt tillskott till vetenskapen. Genom att bekräfta en ny teori visar vi att
den är en förbättring av den gamla, falsifierade teorin. Försiktiga gissningar
är viktiga eftersom de visar att det som tidigare ansågs vara oproblematiskt
sant istället är falskt. Vi lär oss däremot inte mycket när vi falsifierar en
djärv gissning eller bekräftar en försiktig gissning. Om en djärv gissning
falsifieras lär vi oss bara att en tokig idé visade sig vara felaktig.
Bekräftelsen av försiktiga gissningar visar bara att en oproblematisk teori har
tillämpats med framgång (Chalmers, 2000, s. 78-81).
Fråga 3.2: Vad menar falsifikationisterna med djärva gissningar?
Svar 3.2: För att bedöma vad som är en djärv gissning bör man se till
tidens bakgrundskunskap. Tidens bakgrundskunskap är ”det komplex av
vetenskapliga teorier som är allmänt accepterade och väl etablerade under ett
visst skede under historien” (Chalmers, 1999, s. 73). Något som anses vara en
djärv gissning under ett visst skede är kanske inte det under ett annat skede.
När en djärv gissning bekräftas innebär det samtidigt att en del av
bakgrundskunskapen falsifieras. En bekräftelse som anses vara osannolik och
djärv sett till tidens bakgrundskunskap får alltså betydelse (Chalmers, 2000, s.
78-84).
Fråga 3.3: Hur skiljer sig den induktivistiska och den
falsifikationistiska synen på bekräftelse?
Svar 3.3:
Induktivisterna menar att ju fler gånger en teori kan bekräftas, desto
starkare blir stödet för teorin och desto sannolikare är det att den är sann. De
ser enbart till den logiska relationen mellan den observation som bekräftas och
den teori som stöds och bortser helt från den historiska kontexten. Enligt
falsifikationismen beror istället bekräftelsernas vikt till stor del på den
historiska kontexten. Om jag släpper en sten till marken och därmed bekräftar
Newtons gravitationsteori tillför jag inte vetenskapen någonting. Om jag däremot
lyckas falsifiera Newtons teori genom att bekräfta att gravitationskraften
mellan två kroppar är beroende av deras temperatur, tillför jag vetenskapen
något betydande eftersom gravitationens temperaturberoende inte ingår i vår tids
bakgrundskunskap (Chalmers, 2000, s. 83-84).
Referenser:
Chalmers, A.F. (2000). What is this thing called
science? Open University Press.
Chalmers, A.F. (1999). Vad är
vetenskap egentligen? Nora: Bokförlaget Nya Doxa.