Kapitel 10 - Paul Feyerabend

A.F Chalmers

Anything Goes

Feyerabend var liberal i sin hållning till vetenskapsfilosofin. Han menade att man som teoretiker och vetenskapsman inte bör låta sig begränsas av en normaliserad metodologi utan ohämmat använda alla möjiga vägar för att föra sin forskning framåt. Denna devis gick under namnet "anything goes" - att allt är tillåtet inom vetenskapen så länge man gör framsteg. Feyerabend insåg också riskerna med detta synsätt. Man skulle riskera få irrelevant forskning om ovidkommande saker. Han kallar de som bedriver denna pseudo-vetenskap som kufar, inskränkta forskare som är ovilliga att ta till sig nya idéer och saknar insyn i ämnet de studerar. För även om ingen enhetlig metodologi råder så ska man ändå följa det sunda förnuftet. Här menas att man till exempel kan se på fysiken ur ett okonventionellt perspektiv, detta vore progressivitet, men att inte veta något om fysikens beskaffenhet alls och trots detta försöka forska inom fysiken vore absurt. Motsatsen till kufen är den respektable forskaren, det är personen som har tidigare erfarenhet inom sitt område och använder denna relevanta information inom sin forskning.

För att förstärka sin filosofi mot en generell vetenskaplig metodologi så tar Feyrabend upp de historiska omvävlningar som skett inom vetenskapen. Många teorier har heligförklarats för att sedan omkullkastas av andra teorier, detta gör att den vetenskapliga metodologin också står på samma sköra grund då den baseras på vetenskapliga teorier. Han menar att man ska bryta sig fri från formalian som råder - Galileo Galilei gjorde detta då han skådade stjärnorna via sitt teleskop. Innan Galileos banbrytande metodologi så skådade man himlen med blotta ögat och målade på så sätt in sig i ett hörn utan att kunna föra astronomin framåt.

Fråga 1.1: Vad menar Feyerabend med den respektable forskaren och kufen?
Svar1.1: Den respektable forskaren är en person med relevant kunskap inom fältet som denne forskar inom, för trots att ingen universell metodologi bör existera så menar Feyerabend att man ändå behöver använda sitt sunda förnuft och veta vad man sysslar med. Kufen är å andra sidan en inskränkt människa vars enda syfte är att upprätthålla sin egen teori och utesluta förslag som kan ifrågasätta den egna teorin.

Fråga 1.2: Varför är en universell metodologi riskabel?
Svar: 1.2 Eftersom den slentrianmässiga teoretikern/forskaren som bara använder konventionella metoder också går miste om alla de alternativa forskningsvägar som kanske kan lösa dennes problem.

Fråga 1.3: Vad menas med anything goes?
Svar 1.3: Att man bör använda alla medel möjliga för att uppnå sina forskningsresultat då detta banar ny väg för innovativa lösningar och nytänkande inom den vetenskapliga världen.

Den vetenskapliga hegemonin

Feyerabend fortsätter i sin kritik mot vetenskapen och hävdar att den är diskriminerande mot alternativa tankesätt. Han vill att staten ska separeras från vetenskapen och istället bejaka all mänsklig tankeverksamhete och inte bara den som mynnar ut i vetenskapliga förklaringar. Här talar han om "individens frihet" att välja egen tro och egna förklaringsmodeller. Idag ses bokstavstroende människor, människor som tvivlar på vetenskapen och de som på andra sätt är oliktänkande som dissidenter. De förpassas till egna institutioner och organisationer medan vetenskapen är en norm som stöds av staten. Detta kan liknas vid kyrkans dominans under 1700-talet då man indoktrinerade människor med religion och förkastade andra ideologier. Numera har kyrkan ersatts av skolväsendet och religionen har ersatts av vetenskap då även barn som kommer från religiös bakgrund blir påtvingade vetenskapliga förklaringar. Feyerabend menar att all information som forskats fram på ett respektabelt sätt bör ses på som kunskap. Vetenskapen har undanskymt många alternativa lösningar på problem just på grund av att de varit vetenskapligt svåra att observera och dokumentera. Ett exempel är alternativ medicin som vetenskapen ofta lite respektlöst viftar bort med termer som "placebo-effekt" eller "naturmedicin". Här kan också nämnas väl beprövade men vetenskapligt svårförklariga metoder som akupunktur och kiropraktik - båda använda i hög grad men inte rumsrena då de inte är vetenskapligt säkra. I detta exempel går staten in och finansierar den vetenskapliga metoden ortopedi inom allmänvården, medan akupunktur och kiropraktik förpassas till privatvården.

Detta är något som Feyerabend också talar sig varm om, då två eller flera rivaliserande teorier konkurrerar inom samma område. Feyerabend använder termen inkommensurabilitet - diskrepansen mellan teorier och hur detta är ännu ett tecken på att vetenskapen ofta inte har alla svar utan bara förslag på svar. Förslagen kommer i form av teorier som i sin tur har unika meningar och terminologier, därför kan man exempelvis inte jämföra två rivaliserande teorier trots att de angränsar till varandra eller rent utav i princip menar samma saker. Detta är ett tecken på den pluralism om Feyerabend förespråkar, en iver över att få en så mångfasetterad vetenskaplighet som möjligt för att på så sätt kunna förklara saker och ting från olika angreppspunkter.


Fråga 1.1: Vad menas med individens frihet?
Svar1.1: Alla medborgares rättighet att själva söka förklaringar till problem, och kunna göra detta utan att känna sig tvungna att gå den vetenskapliga vägen.

Fråga 1.2: Vad menas med inkommensurabilitet?
Svar: 1.2 Inkommensurabilitet är diskrepansen mellan två rivaliserande och likartade teorier inom samma fält.

Fråga 1.3: Vad är den vetenskapliga hegemonin?
Svar 1.3: Den överordnade position som vetenskapen har i dagens samhälle, den förväntas ge alla förklaringar, vara universell för alla och gör detta på andra icke-vetenskapliga förklaringsmodellers bekostnad.