I kapitel 10 förklaras Feyerabend's anarkistiska kunskapsteori och hans syn på metodval. Paul Feyerabend kom från Österrike men levde mestadels i Kalifornien och London. Han levde under på 1900-talet. Feyerabend beskrevs enligt den amerikanska filosofen Richard Rorty, som modig, originell och egensinnig människa. Dennes teori är ett angrepp på den mest etablerade metodläran, och är en bra grund för kritisk reflektion. Anarki kan härledas till betydelsen "utan styre". I Feyerabend teori, menar han att den moderna vetenskapsteorin har gjort fel tolkningar på sina studieobjekt. Positivister och rationalister har uppfattat vetenskapen som ett rationellt förlopp, som går mot allt högre sanningar. De har sett metoden som en garanti för vetenskapens styrka. Feyerabend menar att vetenskapen aldrig fungerat enligt någon rationell metod, inte kan göra det och inte heller bör göra det (hemsidan Humanetten). Vidare menar han att vetenskapen är en kunskapstradition bland andra, och dess ensamrätt på området "pålitlig kunskap", anser han, gör att mängder att vetande inte kommer att tas till vara. Med andra ord kan man förklara teorin som, att han vänder sig mot naturvetenskapens accepterade och giltiga tolkningar och metoder. Metoder leder till begränsningar som gör att forskare ibland måste överge en metod eller teori. Forskare bör vara beredda på att bryta normer och vara öppna för nyheter, menar Feyerabend. Om man ser till vad fri konkurrens kan leda till, kan det vara bra på plan som ligger på idéstadier, eller inom filosofin, men i företag och stora affärer kan detta fenomen ha förödande konsekvenser. Där konkurrens är en av huvudingredienserna för en lyckad affär.
Andra som nämns i kapitlet är Lakatos och Kuhn. De försöker reda ut problemet med att fokusera på teoretiska ramverk inom forskarvärlden, men Kuhns teori föll då ingen vet vems metod som är bättre än den andra? Och Lakatos teori föll också för att den var så O-generaliserad att ingen intellektuell förmodan kunde bevisas. Feyerabend utmanar andra filosofer om deras egen teori av metodval och process. Feyerabend tar upp Galileos fysik och astronomiska teorier. Han menar att Galileos inventioner kan förklaras med termer som att han tog observerade fakta och sedan byggde teorierna så att det skulle passa in på hypotesen han själv ställt upp (Chalmers, s 151).
Ett exempel: På Galileos tid var det nödvändigt att allt man kallade
vetenskap, skulle kunna ses med blotta ögat. Det gick inte för Galileo när han skulle se om jorden
kretsade kring solen, han blev tvungen att använda ett hjälpmedel, ett teleskop. För att andra forskare
skulle godkänna att det Galileo såg var sant, behövde han kunna se det med blotta ögat, vilket
var omöjligt. Galileo hade inte detaljerad teori av teleskopet, så han kunde inte försvara den
teleskopiska datan för allmänheten. På det sättet godkändes
inte teorin då, eftersom den inte kunde verifieras enligt de regler som fanns, trots att det inte var falsk.
Fråga 1.1:Vad menar Feyerabend när han i sin teori säger "anything goes" (allt är tillåtet)?
Svar 1.1: Feyerabend menar att det finns ingen vetenskaplig metod, utan vetenskapsmän
bör följa sina subjektiva önskningar.(Chalmers, s 157)
Fråga 1.2: Hur skulle det se ut, om all kunskap blev kallad vetenskap som Feyerabend förespråkar?
Svar:1.2 Om "nyttig" eller verifierad kunskap skulle blandas med "onyttig",
ej godkänd vetenskap, skulle människor ha svårt att lita på vad som verkligen var sann vetenskap.
De hade själva behövt ta reda på mer information till tillvägagångssätt och metoder
forskarna hade använt sig av.
Fråga 1.3: Vad menar Feyerabend med att vi bara får tillgång till "pålitlig kunskap"?
Svar 1.3: Han menar att eftersom alla metoder och teorier måste följa en viss mall för att
bli godkända som vetenskap. Vetenskap som en forskare har byggt upp hypoteser kring som sedan visar sig inte
kunna verifieras, gör att denna kunskap går förlorad. Om teorin inte blir godkänd, kan inte
allmänheten få reda på att teorin existerat.
Här beskriver Chalmers sin kritik av Feyerabend's individualism. Han ifrågasätter Feyerabend’s metod av att individer skall vara fria att fylla sin subjektiva önskan och göra vad som faller dem in. Så här långt kan detta påstående/teori låta positiv, på det sättet att varje individ har tillgång att kunna fullfölja deras önskningar. Frihet låter bra, men för mycket frihet menar Chalmers kan leda till diktatur, om man vill dra detta långt. Om det inte finns några klara riktlinjer för vad folk ska prestera och åstadkomma för att nå vissa mål, sätta upp regler, kan man inte längre känna den härliga upplevelsen av att vara fri. Frihet kopplas även samman med friheten att kunna utrycka sina egna åsikter. Som vi alla vet är vi ju tillåtna att ha fria åsikter om allt. Exempel: Feyerabend ger exempel från skolan där vetenskap är inkonsistent ur den humana synvinkeln. I amerikanska skolor kan man välja vilken religion man gillar, men samma person har inte tillåtelse att bestämma om hans barn ska lära sig magi, hellre än fysik i skolan. Han ser en separation mellan kyrkan/religion och staten, men ingen separation mellan vetenskapen och staten. Feyerabend vill fria samhället från den ideologiska genomträngande vetenskapen precis som kyrkan/religionen gjorde sig fri från staten (Chalmers, s 157). Vidare menar Feyerabend att åsiktsfrihet kan betänkas, utifrån ett positivt perspektiv, en resurs, som är tillgänglig för människor, att få sina åsikter hörda av andra. Chalmers tar upp hur media använder detta i media och hur åsikter kan speglas ur olika håll. Chalmers beskiver Feyerabend's teorier som att han lever i en drömvärld. Det är nästan ironiskt anser han att tro som Feyerabend, då denne till och med förnekar stora neutrala fakta. Feyerabend's fabulerande om en värld där allt och alla är lyckliga, har fria att ha egna åsikter om allt och kan följa sina drömmar utan att begränsa sig på något sätt, förefalls enligt Chalmers som barnsligt och naivt.
Feyerabend vetenskapsteori är placerad i ett etniskt ramverk som sätter högt värdet av individuell
frihet. Han involverar en attityd som beskrivs som den "humana synvinkeln". Med detta menar han att alla
ska vara fria och bejaka frihet. "the cultivation of individuality
witch alone produce, well develop human beings" (Chalmers). De vill säga, en kultur som utvecklar
individer att bli humana. Feyerabend grundar sin anarkistiska sida av vetenskap. Han menar att, genom att förhöja
friheten för forskare. Tar man bort det metologiska innehållet, ger detta mer generellt individer att
fritt välja mellan vetenskap och andra former av kunskap.
Fråga 1.4: Förklara hur Feyerabend's ideal samhälle skulle se ut!
Svar 1.4: Feyerabend's ideal samhälle är ett samhälle eller ett ställe, som är
neutralt mellan ideologierna, (t ex man ska få välja själv vilket parti man ska rösta på
osv ). Han vill verkligen att människorna ska få
ha sin valfrihet, och inte har en ideologi som är påtvingad (Chalmers, s 156).
Fråga 1.5: Feyerabend talar om frihet och individualism, hur tänker han kring detta?
Svar: 1.5 Han menar att individer/människor bör vara fria från åsikter som sedan länge
är inpräntade, och att även om man får ha fria åsikter, är det ändå
inte accepterad i samhället. Forskare är fria att följa deras subjektiva önskemål men
bara så pass att det håller sig inom en avgränsning av metodval och
de möjligheter som finns att tillgå. Han menar också att det som egentligen skulle vara mer viktigt
är det stora teoretiska jobbet att förstå situationen och konfrontera de individer som är
inblandade, snarare än att vädja till generaliserad fakta (Chalmers, s 159).
Fråga 1.6: På vilket sätt menar Chalmers att Feyerabend är barnslig (childish)?
Svar 1.6: Chalmers menar att Feyerabend lever i en drömvärld och att anser att det är ironiskt
att tro som Feyerabend, då han förnekar stora neutrala fakta. Och att Feyerabend fabulerar i en värld
där allt och alla är lyckliga, fria att ha egna åsikter om allt och kan följa sina drömmar
utan att begränsa sig på något sätt, gör att han bedöms av Chalmers som barnsligt
naiv (Chalmers, s 159).