Ett stort antal av DECs handböcker finns tillgängliga att läsa med programmet Bookreader. Bookreader startas från ett terminalfönster med kommandot dxbook.
Med kommandot
% man namnkan man i ett terminalfönster läsa manualsidor för program, kompilatorbibliotek, systemanrop, filformat m m. Med kommandot
% man -t namnkan man få manualsidan utskriven på laserskrivaren.
Med kommandot
% apropos nyckelordkan man hitta de manualsidor som är försedda med angivet nyckelord. T ex apropos editor.
eller
% man -k nyckelord
Med kommandot
% whereis namnkan man lokalisera källkod, binärfil och/eller manualsidor för angivet namn.
Program som använder fönsterteknik har ibland inbyggd hjälp som nås genom att man med musen klickar på en hjälpknapp eller väljer ett alternativ i en särskild hjälpmeny. Texteditorn emacs har ett stort hjälp och dokumentationssystem som nås med kommandot C-h (h som i hjälp).
Tangentbordet har två tangenter märkta Kombinera tecken (KT) och Alternativ funktion (AF). KT-tangentens primära funktion är att låta användaren generera de 8-bitarstecken som inte har egna tangenter på tangentbordet. Detta görs genom att först trycka en gång på KT, släppa upp den och därefter trycka på två sekvenstecken (se sid 5-3). T ex KT L- genererar tecknet £.
Många programvaror reagerar på s k ALT- eller META-kommandon som genereras med en extra skifttangent på tangentbordet. Allting hade varit frid och fröjd om Alternativ funktion (AF) alltid hade använts till detta, men så är det tyvärr inte. Av historiska skäl är det så att nästan alla DECs applikationer föredrar KT som ALT-tangent när KT används som en skifttangent. Dessutom, efter att ha använt Kombinera tecken för en ALT-funktion förväntar sig applikationen felaktigt att man också vill kombinera ihop ett tecken. Om de nästa två tecknen är en giltig kombination skrivs det kombinerade tecknet in, annars händer ingenting. AF-tangenten är dock inte utan funktion; den fungerar som ALT-tangent i Motifs fönsterhanterare och i texteditorn Emacs. Dessutom kan AT användas på PC-vis för att nå de tecken som delar tangenter på tangentbordet (t ex Ö{}-tangenten) och fungerar därmed som ett komplement till Kombinera tecken.
Programvarorna under Windows 95 och Windows NT har menyer som går att fälla ut och välja i från tangentbordet. Det är alltså inte alltid nödvändigt att sträcka sig efter musen! Ett tecken i namnen i menybalken är understruket och genom att ge detta tecken som ett Alt-kommando fälls menyn ut. Man skriver alltså t ex Alt+f för att fälla ut menyn som heter File.
Valen i menyn har också understrukna bokstäver och valet utförs om man trycker på den bokstaven (denna gång utan Alt). Det går också att vandra upp och ner med piltangenterna du och utföra valet med vagnretur eller Enter.
Höger och vänster piltangent kan användas för vandra i sidled mellan menyerna. Escape fäller ihop menyn utan att göra något. Vissa menyalternativ kan nås direkt från tangentbordet med funktionstangenter, CTRL- eller ALT-kommandon.
Motsvarande understrykningar kan man hitta i de fönsterbaserade Unix-miljöerna men där fungerar de inte alltid.
När man sorterar rader av text som innehåller svenska tecken så kommer dessa (oftast) inte att sorteras i alfabetisk ordning utan i följande sekvens: ÄÅÖäåö. Samsortering av versaler och gemener kan också vara knepig för dessa tecken.
Programmet pine kan med fördel användas till att läsa och skicka epost. Det är terminalorienterat och kan därför med lätthet användas både på arbetsstationen och över modem. Det klarar också av det mesta i MIME-standarden som tillåter att man sänder brev med svenska tecken och filer som bihang (attachments).
Grundstandarden för elektronisk post tillåter inte att brev innehåller tecken med fler än sju bitar. Det innebär att t ex de svenska tecknen ÅÄÖ inte kan överföras. Ett meddelande som
Östen Åkesson går även över ån.förvanskas till
Vsten Ekesson ger dven vver en.
En möjlig lösning på detta är MIME-standarden som bl a understöds av mail-programmet pine. Alla mottagare använder dock inte mail-programvara som förstår MIME och för de som inte gör det kommer brevet troligen att visas som
=D6sten =C5kesson g=E5r =E4ven =F6ver =E5n.
Andra alternativ är att använda den svenska sjubitarsstandarden (se sid 5-2), varvid texten blir
\sten ]kesson g}r {ven |ver }n.eller att skriva
OEsten AAkesson gaar aeven oever aan.Som avsändare av ett brev med svensk text måste man tänka på mottagarens möjligheter att läsa texten.
Det går enkelt att kopiera och klistra text mellan olika fönster och X-applikationer. Markera det som skall kopieras genom att dra med vänster musknapp. Klistra in genom att klicka med musens mittknapp. Applikationen upplever det som om den inklistrade texten skrevs in från tangentbordet. Passar bäst för kortare textstycken.
Programmet make används för att skapa program, särskilt sådana som skall byggas ihop från flera källkodsfiler och bibliotek. Man har då en s k Makefile i vilken det står instruktioner för hur den exekverbara filen skall konstrueras. Make kan dock användas utan någon Makefile för att kompilera enstaka program. Make känner till att källkodsfilen foo.c skall kompileras med C-kompilatorn och att bar.p skall kompileras med Pascal-kompilatorn. Make ser även till att den exekverbara filen kompileras med viss optimering och får rätt namn. Utan extra tillsägelse genererar nämligen kompilatorerna en exekverbar fil med namnet a.out. Om man har källkoden till ett Pascal-program i filen bar.p så skriver man i ett terminalfönster:
% make bar
UNIX gör det möjligt att låta ett program ta sina indata från ett annat programs utdata, utan att man behöver skapa temporära filer. Begreppet kallas för pipes (rörledningar), mellan programmen. För att sätta ihop program använder man ett vertikalt streck '|' i ett terminalfönsterkommando. Om man till exempel vill veta hur många filer man har i sin katalog så kan man koppla ihop programmet ls (som listar filerna) med programmet wc (som räknar rader, ord och bokstäver). Kommandot ser då ut så här:
% ls | wc
Utmatning från ett program (för dialog med ett program, använd script) kan enkelt skickas till en fil på skivminnet för senare behandling eller redigering. Begreppet kallas för redirection (omdirigering) och är mycket användbart. För att dirigera om utmatningen använder man tecknet '>' efter ett terminalfönsterkommando. Om man till exempel vill spara en lista på sina filer så använder man ls (som listar filernas namn) och skickar det till en fil, t ex fillista.txt. Kommandot blir:
% ls > fillista.txt
Ibland är det önskvärt att låta andra ta del av filer som man är ägare till eller har på sin hemmakatalog. Till detta används programmet chmod (change mode). För att göra filen MinFil läsbar för alla skriver man i ett terminalfönster:
% chmod a+r MinFil
När det är ont om utrymme på skivminnet kan man vinna plats genom att komprimera filer som inte behövs för ögonblicket. Programmen compress och uncompress packar ihop respektive packar upp enskilda filer. Filer som packats med compress döps om till filnamn.Z och kan läsas med programmen zcat och zmore. Har man många korta filer lönar det sig att samla ihop filerna i ett arkiv med programmet tar. Arkivet bildar då en enda stor fil som kan komprimeras för att vinna ytterligare plats.
Av säkerhetsskäl är sökvägen för program satt så att systemprogram genomsökes före den aktuella katalogen. Om man kallar sitt program för test så måste man starta det med kommandot ./test, annars startas /bin/test. Man kan se vilket program som startas med ett visst namn med kommandot which. Prova kommandot
% which test
I Korn-shell finns en editor med vars hjälp man kan återkalla, redigera och på nytt utföra tidigare kommandon. C-p innebär att man trycker ner knappen märkt CTRL samtidigt som man trycker på tangenten märkt P. Om tangentbordet saknar escapetangent kan escape finnas på C-3, F11 eller C-[.
Betydelse Styrtecken -------------------------------------------------- Bläddra bakåt i kommandolistan C-p Bläddra framåt i kommandolistan C-n Teckenvis bakåt i raden C-b Teckenvis framåt i raden C-f Ordvis bakåt i raden ESCAPE b Ordvis framåt i raden ESCAPE f Gå till början av raden C-a Gå till slutet av raden C-e Klipp ut till slutet av raden C-k Klistra in urklippet C-y Sök bakåt i kommandolistan C-rLiknande kommandoeditorer finns även i Bourne-shell och TC-shell.
Kommandotolkarna reagerar på vissa styrtecken från tangentbordet. Dessa kan användas till att avbryta eller tillfälligt stoppa pågående program. Andra fungerar som redigeringstecken (förutom de editeringsfunktioner av tidigare kommandon som finns i Korn-shell, C-shell och TC-shell). Styrtecknen genereras genom att trycka ner tangenten märkt CTRL och medan man håller den nere trycka på någon annan tangent. Alla program har möjlighet att tolka styrtecknen på sitt eget sätt.
Betydelse Styrtecken -------------------------------------------------- Avbryt exekveringen C-c Stoppa exekveringen tillfälligt (kommandot fg fortsätter) C-z Avbryt exekveringen och dumpa minnet till filen core C-\, C-4 Sudda hela raden C-u Sudda senast skrivna tecken <X] Stoppa utmatningen C-s Återuppta stoppad utmatning C-q
Vissa tangentbord saknar särskild ESCAPE-tangent. Funktionstangenten F11 fungerar som ESCAPE-tangent istället. Samtliga icke-alfabetiska styrtecken går även att generera på siffertangenterna enligt denna tabell:
Styrtecken Även Kan förekomma skrivet som -------------------------------------------------- ESCAPE C-3, F11 C-[, C-Ä C-\ C-4 C-Ö C-] C-5 C-Å C-^ C-6 C-_ C-7 DELETE C-8, C-? LF C-J Line-feed
FTP är en förkortning av File Transfer Protocol (filöverföringsprotokoll). Det är också namnet på ett program som används för att styra överföringen. Det styrande programmet använder protokollet för att etablera en förbindelse och kommunicera med ett slavprogram på den andra datorn. Som regel måste man ha ett användarnamn och ett lösenord på den dator man kopplar upp sig mot. Det styrande programmet ger order till slaven om vilken överföring som skall ske och hur den skall gå till.
Det styrande programmet kan be slaven att flytta sig till en viss filkatalog, att visa vilka filer som finns i katalogen och att sända eller ta emot filer. Filer kan skickas antingen som text eller som binärfiler. Textläget används för att konvertera radslutstecken så att formatet passar den mottagande datorns operativsystem. Vid binär överföring flyttas filen utan någon som helst konvertering av innehållet.
| Kommando | Förklaring |
|---|---|
| user användarnamn | Identifierar den uppkopplande för slavprogrammet. |
| pass lösenord | Användarnamnets lösenord. |
| ls [sökmönster] | Listar bara filnamnen i den aktuella katalogen. |
| dir [sökmönster] | Detaljerad lista över filen i den aktuella katalogen. |
| cd katalog | Byt aktuell filkatalog på den andra datorn (slaven). |
| lcd katalog | Byt aktuell filkatalog på den lokala (styrande) datorn. |
| ascii | Filer överförs som text, dvs radslut konverteras. |
| binary | Filer överförs binärt, dvs utan konvertering. |
| get filnamn | Hämta en fil från slaven till den styrande datorn. |
| mget sökmönster | Hämtar alla filer som matchar sökmönstret. |
| prompt | Slå av/på fråga för varje filnamn i mget och mput. |
| put filnamn | Skicka en fil från den styrande datorn till slaven. |
| mput sökmönster | Skickar alla filer som matchar sökmönstret. |
| send filnamn | Samma som put, namnet skiljer sig i vissa implementationer. |
| bye | Koppla ner förbindelsen och lämna styrprogrammet. |
Använd en nätansluten PC. Öppna ett msdos-fönster och ge kommandot ftp datornamn. Det kan dröja en stund innan svaret kommer. Svara på frågorna om användarnamn (username) och lösenord (password) som vid inloggning. När promptern blir ftp> kan du börja ge överföringskommandon. Avsluta med att ge kommandot bye.
Filflytt till och från Macintosh görs enklast med Xferit eller liknande program. Det finns även i FTP-funktion i NCSA Telnet men den är lite mer komplicerad eftersom slavprogrammet ligger i Macintosh-datorn och styrprogrammet på den andra datorn. Man måste alltså först etablera en virtuell terminalförbindelse till servern och där starta det styrande ftp-programmet. Detta kommunicerar sedan med en slavprocess i NCSA Telnet för Macintosh.
Överföringsprotokollet Kermit (döpt efter grodan) används då man vill flytta filer över en seriell terminalförbindelse som t ex ett modem.
Förfaringssättet lämpar sig dåligt för större filer eftersom det är flera gånger långsammare än ftp. I 2400 bps bör man räkna med en effektiv överföringshastighet av 50-70 bytes per sekund. Fördelen med Kermit är dock att det finns implementationer till praktiskt taget alla datorer vilket möjliggör filöverföring mellan fundamentalt olika operativsystem och datorer utan tillgång till ftp. Tyvärr finns det många parametrar i överföringsprotokollet och det kan ta tid att hitta den korrekta inställningen.
Modellen för filöverföring med Kermit bygger på en styr- och en slavprocess. Slavprocessen kallas för en Kermit server. När man startar Kermit på den styrande datorn använder man Kermits inbyggda emulator för vt300-terminaler för att etablera förbindelse med den server som har hemkatalogen (se stycket om modem ovan). När man har loggat in på serverdatorn startar man Kermit på servern och ger kommandot server till den. Den blir då slaven i protokollet. Tips: Kommandot show parameters visar de aktuella inställningarna i Kermit.
Nästa steg blir att lämna terminalemulatorn och ge kommandon via det styrande Kermit-programmet på hem- eller persondatorn. Det finns lika många sätt att göra detta som det finns versioner av Kermit. I MSKermit (för DOS-datorer) trycker man C-] c. Man kan nu kommandon som send eller get för att överföra filerna. När överföringen är klar kan man avsluta slavprogrammet och återuppta terminalförbindelsen eller logga ut från serverdatorn. Återigen beror kommandot på den implementation av Kermit som man använder.