Grunderna

Hej och välkommen till DSVs arbetsstationsmiljö! Det här häftet har tagits fram för att hjälpa dig att komma igång. Det innehåller kortare beskrivningar och pekar ut ställen där du kan lära dig mer, så häftet är inte en komplett instruktion. Lycka till!

Användarnamn

Innan man kan börja arbeta med institutionens datorer måste man ha ett användarnamn och ett lösenord. Studerande får dessa från studerandeexpeditionen eller i vissa fall av lärare eller handledare. Studerande måste vara registrerade. Institutionens personal kontaktar driftgruppen (DMC) för att få användarnamn och lösenord..

Arbetsstationen och dess miljö

Det första som möter en vid arbetsstationen är en bildskärm, ett tangentbord, en mus och en plåtlåda som innehåller själva datorn. Arbetsstationen är normalt igång, och om skärmen är svart så räcker det att flytta lite på musen för att tända skärmen.

Musen har en, två eller tre knappar. På flerknapparssmöss är det den vänstra knappen som används mest. De andra knapparna har olika funktioner beroende på situationen. Arbetsstationerna består av PC (Windows NT), SPARCstation 5 från Sun (SunOS) och AlphaStation från Digital Equipment Corporation (Digital Unix).

Arbetsstationerna måste vara inkopplade på nätet för att fungera. Nätet är av typ Ethernet och har en praktisk överföringshastighet av 1­3 Mbit/s. Via nätet har arbetsstationerna kontakt med ett antal serverdatorer som håller med gemensamma skivminnen. Alla användares filer och program ligger samlade där. Utöver filservrarna finns det serverdatorer för andra gemensamma resurser som t ex WWW, epost, modem, program och CPU-kraft.

Driftgruppen (DMC) sitter på plan 6, husdel 2, i korridoren som börjar vid innertrappan mellan våningsplanen. Driftgruppen hjälper till med problem av teknisk natur. Frågor som rör inlämningsuppgifter och laborationer skall ställas till handledare.

Begreppen peka, klicka, dubbelklicka och dra har att göra med hur man hanterar arbetsstationens pekdon, populärt kallad mus eftersom sladden ser ut som en svans. De möss som följer med DSVs arbetsstationer har tre knappar. Den vänstra knappen är nummer ett (MK1, musknapp 1), den i mitten är nummer två (MK2, musknapp 2) och den längst till höger nummer tre (MK3, musknapp 3).

På skärmen visas muspekaren, en symbol som är synkroniserad med musens rörelser. Muspekaren antar olika symboler beroende på situationen och vad den befinner sig över. Om ett program är upptaget med någon större uppgift (som t ex hämta in data från en fil) kan det hända att det ställer om muspekarens symbol till en armbandsur för att visa att det håller på med något som kommer att ta lite tid. I andra situationer antar muspekaren formen av ett hårkors, en svart pil, ett svart kryss eller någon annan symbol.

Musen och muspekaren används för att välja och flytta fönster, fälla ner och välja i rullgardinsmenyer, trycka på (ritade) knappar, placera insättningspunkten för text, markera text och rita figurer. Den knapp som används mest är den vänstra. Vissa program fäller ut menyer vid tryckning på mitten- eller högerknappen. Det används aldrig mer än en musknapp i taget. För att klicka på något placerar man muspekaren över föremålet, trycker på musknappen och släpper den igen. För att dra något, klickar man på föremålet men fortsätter att hålla nere knappen medan man flyttar på musen. Dubbelklick innebär att man trycker på musknappen två gånger i snabb följd. Skift-klick innebär att man håller ner en skifttangent när man trycker på musknappen. På liknande sätt kan vissa program ta hänsyn till ctrl-klick (CTRL-tangenten) eller alt-klick (tangenten märkt Alternativ funktion).

Varje applikation bestämmer själv hur den skall tolka musens rörelser och knapptryckningar när muspekaren befinner sig över ett av applikationens fönster. T ex så skiljer sig vissa program i hur de hanterar rullgardinsmenyer. I somliga måste man dra ner menyn (inte släppa MK1) medan andra fäller ut menyn vid ett klick i menybalken. Beroende på hur man har gjort sina inställningar, så reagerar fönster och ikoner på att muspekaren placeras över dem. I Motif visas det genom att ramen runt fönstret eller ikonen ändrar ljusstyrka.

I text- och ordbehandlare som TextEditor, Emacs och FrameMaker kan man använda musen för att flytta insättningspunkten. Man kan även markera text genom att dra muspekaren över texten (håll ner MK1 och flytta musen). Operationer på den markerade texten kan sedan väljas från en meny eller med tangentbordskommandon. Emacs skugglägger den markerade texten endast under själva dragoperationen.

Skärmen på en ledig arbetsstation visar en vit inloggningsruta på en grå bakgrund. Om arbetsstationen stått inaktiv en längre stund så har den automatiska skärmsläckaren släckt skärmen. Peta till musen eller tryck på en tangent på tangentbordet för att tända skärmen igen. Vid inloggningsrutan visas muspekaren som ett svart X.

Inloggningsrutan (Xdm) har två fält. Insättningspunkten, som visar var nästa tecken kommer att skrivas i fälten, är ett blinkande, vertikalt streck.

Datorns namn                Hello, I am hugo


Fält för            login: |
användarnamn

Fält för            Password:
lösenord

Ev. meddelanden             Login incorrect

För att logga in, kontrollera att insättningspunkten befinner sig i det övre fältet. Om den inte gör det, tryck en gång på returtangenten eller placera muspekaren över fältet och klicka en gång på den vänstra musknappen (MK1). Skriv användarnamnet i login-fältet och tryck en gång returtangenten. Insättningspunkten ska hoppa till det nedre fältet. Skriv lösenordet. Ingenting av det som skrivs i lösenordsfältet visas på skärmen. Tryck därefter på returtangenten.

Om du skriver fel, kan du sudda med <X] -tangenten på tangentbordet. Den sitter bland bokstäverna, längst till höger i översta raden. Om du har stavat fel eller gett ett användarnamn och ett lösenord som inte passar ihop så ges ett felmeddelande i nedre delen av inloggningsrutan och den återställs till utgångsläget. Inloggningsprogrammet kan vara oinformerat om skillnaderna mellan amerikanska och svenska tangentbord. Användare som har ett bindestreck i användarnamnet (t ex studenter vid DSV) kan då använda minustecknet på det numeriska tangentbordet.

Om inloggningen går bra så rensas skärmen till grått, och muspekaren blir ett litet armbandsur. Efter en stund dyker det upp nya fönster och du kan börja arbeta med datorn.

I ett terminalfönster använder man datorn på traditionellt sätt; man skriver kommandon från tangentbordet till en kommandotolk. Kommandotolken kallas i UNIX-världen för skal (shell). Skal finns i huvudsak i två smaker, C-shell (csh, tcsh) och Bourne-shell (sh, sh5, ksh, bash). Skalen kan användas till att skriva skalprogram (shell scripts) som helt enkelt är textfiler med kommandon. Kommandospråket är betydligt kraftfullare än t ex BAT-filer under DOS och mycket användbart. På senare år har dock fler börjat använda språket Perl för att skriva kommandofiler.

Använd inte för många tunga fönsterbaserade applikationer samtidigt (4-5 st). Datorns minne är begränsat och om det tar slut kan arbete som man inte har sparat gå förlorat.

Logga ut

Det är viktigt att avsluta sessionen på rätt sätt, dvs logga ut från datorn. Om man glömmer det kan någon annan komma och skapa oreda, oavsiktligen eller med uppsåt. Vid DSV behöver du generellt sett inte heller stänga av dator eller skärm i laborationssalar.

SunOS och Digital Unix, CDE

Klicka MK1 på EXIT-knappen i sessionshanterarens panel som vanligtvis befinner sig längst ner på skärmen.

Windows NT 3.51

Ge tangentbordsackordet Ctrl+Alt+Del och välj Logoff, eller välj Logoff från programhanterarens meny File.

Windows NT 4.0, Windows 95

Ge tangentbordsackordet Ctrl+Alt+Del och välj Logoff, eller välj Shut down... från menyn under Start-knappen. Markera alternativet Avsluta alla program och logga in som en annan användare och klicka i OK-knappen.

Det rekommenderas att snabbt ögna igenom häftet för att få en uppfattning om vad det innehåller. De som vill vänta med det bör åtminstone läsa den här sidan.

Nya fönster, nya program.

Startar man ett fönsterbaserat program från ett terminalfönster bör man avsluta kommandot med '&' för att frikoppla programmet från terminalfönstret (programmet öppnar sitt eget fönster och behöver inte terminalfönstret). Alla program som startas från menyer är fönsterbaserade. Program som inte är fönsterbaserade (t ex UNIX-kommandon) måste startas och köras i ett terminalfönster.

Fönsterstorlek, rullbalkar m.m.

Attribut som horisontella och vertikala rullbalkar, storlek och fonter hos ett fönster bestäms av det program som öppnat fönstret. Alla program kan inte hantera en rullbalk eller ett proportionellt typsnitt.

Hjälp.

Kommandot man namn i ett terminalfönster skriver ut manualsidan för namn. Kommandot apropos namn tipsar om manualsidor där namn förekommer.

Skriva egna program med emacs.

Starta emacs genom att gå till terminalfönstret och ge kommandot

emacs &

Kompilera ett Pascal-program.

Filen som skall kompileras måste ha ett namn som slutar med '.p', annars vill inte Pascal-kompilatorn kännas vid den. Anta att din källkodsfil heter hellow.p. Gå till terminalfönstret och skriv

make hellow

Skriva ut på skrivaren.

För att skriva ut en textfil, gå till terminalfönstret och skriv:

lpp filnamn

Kommandot echo $PRINTER visar vad din standardskrivare heter. Mer om utskrifter finns här.

När det har hängt sig.

När muspekaren antar formen av ett armbandsur eller timglas över ett fönster innebär det att programmet i det fönstret för ögonblicket är sysselsatt med något tidskrävande. Om du skriver på tangentbordet men inga tecken syns, kontrollera att muspekaren befinner sig över fönstret du vill skriva i. Eventuellt måste du klicka en gång på vänster musknapp för att aktivera fönstret. Endast ett fönster i taget tar emot inmatning.

Låst utmatning i ett terminalfönster kan bero på flödeskontroll. Prova med C-q. Det kan också vara så att texten är tillbakarullad och automatiskt hopp till ny text är avstängd. Texten kan vara filtrerad genom more, page eller less så att det krävs ett mellanslagstecken innan nästa sida matas fram. Om terminalfönstret verkar hänga, prova att välja Reset i menyn Options.

Fönstersystemet som används i DSVs Unixdatorer är X Window System (eller kort och gott X). X är idag är en väl etablerad standard och det bygger på att varje bildskärm kontrolleras av ett program, en s k X Display Server. Nyttoprogram (klienter, i X-terminologi) som vill visa saker på skärmen ber servern om ett eller flera fönster och vad de skall innehålla. Display-servern kan kontaktas över nätverket från program på andra datorer. Dessa externa klienter avvisas eller accepteras beroende på hur användaren har bestämt att det skall vara.

Ett X-fönster är i sin grundläggande form väldigt tråkigt. Det är ett rektangulärt område på skärmen som nyttoprogrammet kan rita eller skriva i. Fönstret har inga ramar, hörn eller knappar. Användaren kan inte dimensionera om det och inte flytta på det. För att kunna göra allt detta krävs ett program till, en fönsterhanterare.

Fönsterhanteraren är ett program som användaren kör för att kunna hantera sina X-fönster. Fönsterhanteraren lägger på extra ramar runt fönstren så att användaren kan flytta runt dem, fälla ihop dem eller ändra storlek på dem. Exakt vilket utseende som ramarna får och vad olika operationer egentligen betyder bestäms av fönsterhanteraren.

Det finns dock ett behov av att ge användaren mer än att bara manipulera sina fönster. Det skall kunna gå att hitta program att köra och det skall gå att hitta sina filer. Dagens fönsterhanterare kallas därför ofta sessionshanterare (session manager). Sessionshanteraren hjälper användaren att starta program, håller med bekväma gränssnitt till inställningar i X Window System och kan sköta om att ikoniserade fönster hamnar på rätt ställe.

Användarvänligheten stannar vanligen vid sessionshantering. Den funktionalitet som finns hos gränssnitt som MacOS och Microsoft Windows saknas generellt i X. För att få den måste man installera ytterligare programvara. OpenLook och Common Desktop Environment gör en liten ansats i den vägen men erbjuder i praktiken bara en grafisk filväljare och ett system för komma-igång hjälp.

Några vanliga fönsterhanterare är t ex twm (Tom's Window Manager), mwm (Motif Window Manager) och OpenLook. Var och en av dessa har sitt eget utseende och beteende ("Look and Feel"). För att nyttoprogrammen skall smälta in i fönsterhanterarens miljö är det inte ovanligt att de är anpassade till utseendet hos en speciell fönsterhanterare, t ex Motif eller OpenLook. Men det är fortfarande så att applikationen bestämmer vad som händer inuti fönstret och fönsterhanteraren bryr sig bara om hur fönstret skall visas på skärmen.

De flesta fönsterhantererare förser fönstren med en titelbalk överst. Inte sällan finns det klickbara knappar i titelbalken. Hörn och kanter kan ibland gå att "ta tag i" med pekdonet för att ändra storlek.

Användaren kommunicerar med fönsterhanteraren genom att använda pekdonet (mus, rullkula, styrpinne, tryckplatta) eller tangentbordet. Här är de engelska namnen på några vanliga operationer och begrepp i fönsterhanteraren:

Minimize

Fäll ihop fönstret till en ikon.

Restore

Expandera en ikon till ett fönster.

Move

Flytta fönstret i sid- eller höjdled.

Resize

Ändra fönstrets storlek.

Maximize

Expandera fönstret så att det täcker så stor skärmyta som möjligt.

Lower

Placera fönstret under alla andra fönster.

Raise

Placera fönstret ovanpå alla andra fönster.

Close

Ta bort fönstret. Detta leder oftast till att nyttoprogrammet avbryts abrupt. Det är tryggare att be programmet att avsluta sig. I Windows NT och Windows 95 är det dock ingen skillnad mellan att stänga fönstret och att avsluta programmet.

Focus

Inmatning från tangentbordet går bara till ett fönster i taget, det som har fokus. Det fönster som har fokus visas oftast med en annan nyans eller färg på ramen. För att flytta fokus till ett fönster måste oftast muspekaren befinna sig innanför ramen. Ibland måste man även klicka i fönstret för att flytten skall utföras.

Warp

Pekdonets markör (vanligen en pil) flyttas till den plats där programmet tror att användaren helst vill klicka.

Grab

Ett fönster sliter åt sig fokus och behåller det tills dess att användaren har gjort något särskilt, t ex bekräftat ett meddelande.

Displayservern informerar alla nyttoprogram som har fönster öppna så snart användaren gör något. På så sätt kan programmen bl a få veta att deras fönster har fått fokus, att pekdonet rörde på sig, att användaren har tryckt på en tangent på tangentbordet, att de har ändrat storlek eller att de måste ritas om eftersom andra fönster framför dem har försvunnit. Alla sådana händelser kallas för events.

Program skrivna för fönstersystem som X Windows System bygger på att programmet lyssnar efter och reagerar på dessa events. Dagens programmeringsmiljöer har dock gått ett steg längre i abstraktionsnivå och befriar programmeraren från att bekymra sig för varje tänkbar händelse. Istället kan programmet skrivas i termer av de objekt som användaren ser; vad skall hända när man klickar på den här knappen; här stoppar vi in ett redigeringsbart textfält osv.

Nyttoprogram med grafiska gränssnitt använder sig vanligen av vissa konventioner som underlättar för användaren när denne rör sig mellan olika program och miljöer. Tyvärr finns det lika många undantag som programmerare men i stora drag börjar man lära sig hur det skall göras.

Rullgardinsmenyer

Rullgardinsmenyer fälls ut genom att klicka på menyns namn med den vänstra musknappen. I vissa miljöer måste man hålla musknappen nedtryckt och dra ner till det önskade valet, i andra stannar menyn kvar och man klickar igen på sitt val (eller utanför menyn om man inte vill välja något).

Menyval kan vara av flera olika sorter och de är oftast markerade på ett sätt som gör att man skall kunna förstå deras funktion. Aktiva menyval brukar skrivas med svart text och kan förstärkas när muspekaren förs över dem. Inaktiva val (som inte kan väljas just då) brukar skrivas med grå eller spärrad text.

Tillståndet hos flaggor, dvs menyval som kan slås på eller av brukar visas med ett litet märke framför valet. Det kan vara en punkt, en bock eller en färgad prick.

Menyval som leder till undermenyer har oftast en högerpil i slutet. Om menyvalet istället avslutas med tre punkter (...) betyder det oftast att menyvalet öppnar en dialogruta.

Olika sektioner i en rullgardinsmeny kan avdelas med horisontella streck. Dessa tjänar endast till att låta ögat snabbt orientera sig i menyn och har ingenting med programmets funktion att göra.

Menyer tillåter ibland att val görs med tangentborder, utan att använda pekdonet. Om menynamnet har en understruken bokstav betyder det att menyn går att fälla ut med ett tangentbordkommando. Vanligen skall man hålla ner ALT-tangenten och trycka på den understrukna bokstaven. Därefter brukar det räcka att trycka på det önskade menyvalets understrukna bokstav, eller flytta valet upp och ner med piltangenterna och trycka på return.

Givetvis måste fönstret som innehåller menyn ha fokus för att tangentbordskommandon till menyer skall fungera. Ibland kan funktioner i menyval utföras utan att först fälla ut menyn, genom att använda ett tangentbordskommando. Vilket kommando som utlöser ett visst menyval brukar indikeras i menyn, efter menyvalets text, t ex C-r eller ALT-W. När man utför ett kommando på detta sätt kan menyns titel blixtra till för att visa att ett kommando i menyn utförs.

Dialogrutor

Program med grafiska gränssnitt öppnar ofta mindre fönster, s k dialogrutor för att be användaren om extra information, t ex vilken skrivare som skall väljas för utskrift, vilka inställningar som skall råda osv. Dessa kallas ibland för pop-up fönster eftersom de dyker upp från ingenstans. Dessa dialogrutor brukar avslutas med att användaren klickar på en knapp. Det brukar finnas en knapp för att bekräfta innehållet i dialogrutan och en annan knapp för att avbryta, dvs ta bort dialogrutan och inte ta hänsyn till eventuella ändringar som användaren gjort i den. Här är några vanliga exempel på vad dessa knappar kan kallas:

OK, Done, Klar, Färdig

Bekräftar innehållet i dialogen och stänger den.

Cancel, Abort, Avbryt

Stäng dialogen utan att ta hänsyn till innehållet.

Apply, Applicera, Utför

Samma som OK men låter dialogen stå kvar så att ytterligare ändringar kan göras.

Help, Hjälp

Starta hjälpfunktionen (vanligen en ny dialogruta) på den sida som handlar om dialogen.

Filter

Förekommer i filväljardialoger i kombination med ett textfält. Användaren kan skriva in ett sökmönster för att bara studera en delmängd av de tillgängliga filerna. Filterknappen applicerar sökmönstret och skriver om listorna med katalog- och filnamn.

Många gånger finns ett förvalt alternativ, ett s k default. Om användaren bara trycker på return så tolkas det som att det förvalda alternativet har valts. Defaultknappen brukar ritas med en förstärkt ram så att det tydligt syns vilken knapp det är. I en större dialogruta kan det hända att denna roll flyttas mellan knapparna beroende på vad användaren gör.

Ibland gör dessa pop-ups även en grab, dvs de snyter åt sig inmatningen från tangentbordet och tillåter inte interaktion med några andra fönster förrän användaren har stängt dialogrutan. I vissa miljöer görs även en warp (muspekaren flyttas) till en förvald knapp, (vanligen OK). Warp kan dock uppfattas som irriterande så denna funktion går ofta att stänga av.