Användning av
datorstödda konferenssystem
för distansundervisning

Första versionen publicerad: Maj 1994.
Senast ändrad: 6 Maj 1997 av Jacob Palme
E-post: jpalme@dsv.su.se
vid Institutionen för Data- och Systemvetenskap
Stockholms Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan

Sammanfattning:

Icke-samtidiga datorstödda konferenssystem är hjälpmedel för utbyte av information mellan människor med hjälp av datorer. Användarna lämnar skriftliga bidrag, som lagras och kan läsas av andra användare vid den tidpunkt som passar dem bäst. Denna typ av system kan användas för distansundervisning på många sätt. För sådan undervisning, där ett viktigt mål är att lära eleverna att tänka, resonera och formulera sig skriftligt om ett ämne, kan hela kursen ske genom konferenssystem, med olika grupper i systemet för olika uppgifter, för frågor till läraren o.s.v. Vid kurser som ges via distansundervisning, t.ex. via videoföreläsningar, kan konferenssystem användas för diskussion av ämnet mellan elever och med läraren efter föreläsningarna. Erfarenheter visar att denna form av undervisning ökar möjligheten att delta för invandrare, som behöver mera tid för att tänka när de skall formulera sig. Vissa funktioner i ett konferenssystem kan göra programvaran mera lämplig för distansundervisning. En kontroversiell fråga är i hur hög grad som denna typ av kurser behöver detaljstyras av läraren. Mera information i hemmasidan om
datorstödda konferenssystem för distansundervisning vid DSV.

1. Datorstödda konferenssystem

Beteckningen "Datorstödda konferenssystem" används något oegentligt för sådana system för datorförmedlad kommunikation som används för olika tid/olika plats-kommunikation genom utbyte av meddelanden. De ingår i en grupp av datorsystem som ofta kallas gruppvara, Computer-Mediated Communication (CMC) eller Computer Supported Cooperative Work (CSCW)).

Några centrala funktioner som ofta finns i sådana system är:

• Utbyte av meddelanden, som kan bestå av text, bild, ljud, animation, video, formulär m.m.
• Ett flertal areor i datorn, som ofta kallas för möten, aktiviteter eller applikationer. Här kommer i fortsättningen ordet aktivitet att användas. En aktivitet består dels av ett antal meddelanden, dels av ett antal personer som brukar kallas för medlemmar i aktiviteten. Medlemmarna kan ha olika roller, såsom organisatör, medlem med skrivrätt, medlem med bara läsrätt o.s.v. En aktivitet kan också vara förenad med ett stickordsregister, med speciella automatiska agenter, med speciella meddelandeformat m.m.
• Nyhetskontroll, varmed menas en mekanism för användare att enkelt hitta de meddelanden som är nya (ännu inte lästa) för just dem.
• Att lästa och olästa meddelanden organiseras i en struktur som underlättar för användaren att överblicka dem. Centralt i denna struktur är att meddelandena grupperas en aktivitet i taget. Men även inom aktiviteter kan meddelanden sorteras t.ex. i konversationer (serie, eller egentligen en trädstruktur, av meddelanden som är svar på varandra direkt eller indirekt).

2. Distansundervisning

Med distansundervisning menas undervisning som inte kräver att alla kursdeltagarna samlas på samma plats, men som ändå innefattar möjlighet till interaktion både mellan kursdeltagarna och mellan kursdeltagarna och läraren. Med denna definition räknas alltså inte läsning av läroböcker i begreppet distansundervisning. Korrespondenskurser, där eleverna kan kommunicera med läraren men inte sinsemellan, innebär en begränsad form av distansundervisning.

3. Samma tid -- Olika tid

En viktig klassificering av olika system för datorstödd gruppkommunikation (Computer-Supported Cooperative Work, CSCW) är i dimensionerna "Samma tid -- olika tid" och "Samma plats -- olika plats" [Johansen 1988]. Denna klassificering kan applicerad på undervisning ge följande bild:

	Samma tid	Olika tid
Samma plats	Katederundervisning	Bibliotek
Olika plats	Video, Audio + gemensamma arbetsareor	Hemläxor, databaser, datorlagrade lektioner, e-post, datorstödda konferenssystem

Distansundervisning kan bedrivas så att alla elever följer kursen samtidigt, t.ex. via TV, video eller ljud i kombination med att samma datorskärmbild visas för elever på olika ställen. Det senare kallas ofta för "Gemensamma arbetsareor" (eng. "Shared workspaces") eller audiografik. Skall man samtidigt erbjuda interaktivitet, samlas vanligen lärare och elever på ett fåtal platser, oftast bara två platser, men det förekommer system som erbjuder interaktivitet mellan flera platser. Det är dock än så länge ovanligt med interaktivitet vid samma-tid-distansundervisning där eleverna kan ta del av kursen hemma eller vid sidan av arbetet på sin ordinarie arbetsplats.

Det är viktigt att observera att "olika tid" har speciella egenskaper som gör detta arbetssätt speciellt lämpad för distansutbildning. Fördelen med "olika tid" är att det ger eleven större frihet att anpassa tiden efter sina behov. Eleven kan således läsa om det han/hon inte förstår flera gånger, eleven kan ägna mycket tid åt vissa arbetsuppgifter och mindre tid åt andra. Vissa elever kan läsa olika slag av kompletteringskurser, alltefter vars och ens behov.

Samtidigt minskar lärarens kontroll över eleverna vid "olika tid"-undervisning, vilket enligt vissa pedagoger leder till behov av att lägga in mekanismer för att öka lärarens kontroll i systemen, bl.a. för att undvika att en del elever halkar efter [Hiltz 1992].

En annan viktig egenskap hos "olika tid" är att vid sådan undervisning där eleven själv skall vara aktiv och producera något, så får varje elev mera tid att ge information. Skall alla elever i en klass med 25 elever öva sig att hålla föredrag, får varje eleven bara tala i 4 % av tiden. Skall alla elever skriva, men bara läraren läsa, kan eleven skriva hela 100 % av tiden. Skall ala elever skriva något, som alla andra elever skall läsa, får varje elev skriva 25 % av tiden (detta eftersom det tar ca 8 ggr så lång tid att skriva något som att läsa det). Detta innebär att "olika tid" är speciellt fördelaktigt vid undervisning där träning i att själv tänka och yttra sig om ämnet är en viktig del av kursens mål.

Figuren ovan visar hur stor andel av användningen av Internet (antal sända paket) i januari 1994 utgjordes av "samma tid" och "olika tid". Som framgår av bilden används "olika tid" mer än 30 ggr mer än "samma tid". Det kan vara tänkvärt när man överväger användning av datorstöd för undervisning i "samma tid" resp. "olika tid".

4. Konferenssystem för distansundervisning

Det kan ofta vara en stor fördel om eleven kan delta i kursen hemifrån eller från sin ordinarie arbetsplats, speciellt för dem som studerar vid sidan av sitt ordinarie arbete. Det sparar mycket tid för eleven och man sparar också in lokalkostnader. Dessa kostnadsbesparingar gör att sådan distansundervisning ofta är betydligt billigare än vanlig lektionssalsundervisning, trots kostnaderna för datorutrustning och datornät.

Användning av datorstödda konferenssystem gör det möjligt att ha interaktivitet både mellan elever och lärare, och elever sinsemellan, trots att varje elev deltar hemifrån eller från sitt ordinarie arbete. Interaktiviteten kan organiseras i olika grupperingar på det sätt som bäst passar för en viss kurs. Alla behöver inte ens delta vid samma tidpunkt.

Datorstödda konferenssystem kombineras ofta med TV eller video. TV och video används då för enkelriktad undervisning (jämför utbildningsradion) medan konferenssystemen används för dubbelriktad kommunikation.

En annan fördel med användning av konferenssystem är att eleverna tränas i att formulera sig skriftligt om kursens ämne, och en sådan träning är ofta ett viktigt mål för undervisningen.

5. Former för användning av konferenssystem

Konferenssystem erbjuder stor flexibilitet i olika slag av kommunikation. Det är t.ex. möjligt med:

• "Samtal" direkt mellan två eller flera elever.
• "Samtal" mellan en elev och läraren.
• "Samtal" mellan en elev och läraren, där övriga elever kan ta del av och lära sig av interaktionen.
• Diskussioner i små eller stora grupper av elever med eller utan läraren, t.ex. en grupp av elever som utarbetar en inlämningsuppgift tillsammans.
• Inlämningsuppgifter, där man kan ordna så att eleven får läsa andra elevers uppgifter först när de lämnat in sin egen uppgift. Sedan de lämnat in sin uppgift, kan de också diskutera uppgiften med övriga elever.
• Tentamina, som brukar ordnas så att eleven kan sitta hemma, men av datorn tilldelas en begränsad tid. Läraren kan också reglera vilken annan information ur datorn som eleven har tillgång till under tentamen. På grund av risken för fusk vill man dock ofta ha vissa tentamina i konventionell form under övervakning.
• Läraren kan ordna ett program för eleverna, där de avancerar mellan olika stadier och aktiviteter alltefter sina resultat i studierna.
• Det är viktigt att läraren organiserar kursen så att eleverna verkligen stimuleras att kommunicera via konferenssystemet. Krav på eleverna att delta aktivt i konferenssystemet för att komma framåt i kurserna är ofta nödvändigt. Man kan inte bara tillhandahålla ett konferenssystem och säga att "här kan ni diskutera och ställa frågor till läraren" och tro att det automatiskt kommer att fungera.

6. Funktioner för att stödja distansundervisning

Vanliga konferenssystem utan specialfunktioner kan ofta användas för distansundervisning, men det är en fördel om konferenssystemet har speciella funktioner just för distansundervisning.

Viktiga funktioner för distansundervisning är stöd för:

• Elektronisk post mellan lärare och elever och mellan eleverna.
• Elektroniska gruppdiskussioner.
• Databaser, där eleven kan söka, kopiera och läsa information och även ladda ner undervisningsprogram till sin persondator, t.ex. simuleringsprogram.
• Datorstöd för läraren att ge skriftliga arbetsuppgifter till sina elever. Det kan t.ex. gå till så att eleven lämnar in sitt svar på uppgiften, och får läsa andra elevernas svar på samma uppgift, men först sedan eleven lämnat in sin egen uppgift. Eleverna kan sedan diskutera varandras lösningar på uppgiften med varandra.
• Datorstöd för distans-tentamen. Detta datorstöd innebär att eleven får utföra arbetsuppgiften hemifrån via sin persondator. Datorn begränsar tiden från det att eleven får uppgiften till dess svar skall vara inne för att försvåra fusk. Datorn kan också begränsa elevens tillgång till annan information i datorn medan tentamen skrivs. Eventuellt kan detta kombineras med någon vanlig övervakad tentamen för att minska risken för fusk.
• Datorstöd för eleverna att i klassrumsgrupper diskutera och ställa frågor till läraren. Frågorna och svaren blir tillgängliga även för andra elever än den som ställer frågan, precis som vid vanlig klassrumsundervisning.
• Datorstöd för att eleverna i smågrupper kan diskutera frågor och gemensamt skriva inlämningsuppgifter. Detta innefattar datorstöd för gemensam produktion av ett dokument mellan personer som sitter på olika håll.
• Datorstöd för att leda eleven genom en serie av stadier, bestående av läsning, arbetsuppgifter, diskussioner, tentamen, och där varje avslutat delstadium innebär att eleven släpps in i nästa stadium.
• Datorstöd för kontinuerlig utvärdering av studenternas resultat och rapportering till läraren. Allt vad studenten gör i systemet kan betygsättas. Studenten får se sitt eget betyg och medelvärde, största och lägsta värde för övriga elever. Även elevernas utvärderingar av lärarens prestationer kan läggas in.
• Stöd för urval, där varje elev väljer en uppgift ur en lista av uppgifter. Kan styras så att inga elever får välja samma uppgift.
• Stöd för flera elever att tillsammans redigera en text utan att behöva träffas på samma plats.
• Möjlighet att kommunicera inte bara med text, utan även med, bild, ljud, animation och video.
• Möjlighet för eleven att snabbt ladda ner allt nytt till en lokal databas i sin persondator, och därefter köra lokalt utan att vara uppkopplad. Eleven skall lokalt kunna skriva brev och inlägg, läsa i möten han/hon är med i och söka i sin personliga katalog. Vissa funktioner, t.ex. sökning i centrala databaser och kataloger, kräver däremot att eleven är uppkopplad.
• Möjlighet att delta anonymt eller pseudonymt i vissa diskussionsgrupper, vilket stimulerar experimenterande, öppenhet och rollspel.

7. Erfarenhet av sådan undervisning

Det finns inte mycket svensk erfarenhet än så länge av användning av konferenssystem för distansundervisning. De som kommit längst med att utveckla tekniken för användning av konferenssystem för distansundervisning är New Jersey Institute of Technology, där Roxanne Hiltz och Murray Turoff utfört ett pionjärarbete inom området. De har utvecklat en speciell variant av konferenssystemet EIES 2 just för distansundervisning under namnet "The virtual classroom" [Hiltz 1992].

Andra ställen där man använt sig av konferenssystem vid distansundervisning är vid The Open University i Storbritannien, vid Europace i Paris och vid Jydsk Åpen Universitet i Danmark.

Några erfarenheter är:

• Kostnaderna blir ofta lägre än vid vanlig katederundervisning, framförallt på grund av besparingar i lokalkostnader och resekostnader. Detta gäller även om man i kostnaden räknar in att förse varje elev med en egen persondator med modem [Hiltz 1992].
• Studieresultaten blir bättre eller lika bra som vid vanlig samma tid-samma plats-undervisning [Hiltz 1992].
• Studieresultaten varierar starkare mellan olika elever vid distansundervisning, och risken ökar att mindre motiverade elever halkar efter i undervisningen. För att motverka detta kan man lägga in datorstöd som gör att läraren lätt kan följa de enskilda elevernas studieresultat och ta direkt kontakt för att stimulera dem som halkar efter [Hiltz 1990].
• Eleverna vågar friare yttra sig själva i konferenssystemet än vid lektioner med många samtidigt deltagande elever [Hiltz 1990].
• Gruppstorleken vid diskussioner är ofta med fördel större i konferenssystem än vid muntliga diskussioner. Vid muntliga diskussioner är den bästa gruppstorleken ofta 3-7 elever, medan den i konferenssystem kan vara 30-100 elever. Orsak till detta är att man läser ca åtta gånger snabbare än man skriver, vilket gör att varje elev själv får tala 20 % av tiden i muntliga grupper om fem elever, men själv får skriva 20 % av tiden i grupper med skriftlig kommunikation med fyrtio elever [Palme 1984].
• Elever upplever att datorkonferenssystem gör det lättare för dem att få kontakt med och ställa frågor till läraren [Hiltz 1992].
• Det är en fördel om man kan kombinera användning av konferenssystem med video eller TV (oftast enkelriktad) och eventuellt även med moment av traditionell samma tid-samma plats-undervisning [Hiltz & Turoff 1993].
• Konferenssystem är speciellt lämpade för sådana kurser, där eleverna skall lära sig att tänka själva, att diskutera och att formulera sig skriftligt kring kursens ämne, medan värdet är mindre i kurser som bara innefattar råinlärning av faktauppgifter [Kaye 1992, Shedletsky 1993].

8. Villkor för framgång

Här är några viktiga villkor, enligt [Hiltz 1992], för att distansundervisning med konferenssystem skall bli framgångsrikt:

• Varje elev skall ha en egen persondator med modem i hemmet.
• Läraren måste ofta och regelbundet accessa systemet och svara på elevernas frågor.
• Kursen måste vara planerad så att elevernas aktiva användning av systemet stimuleras. Det räcker inte att bara säga till eleverna "Och har ni några frågor kan ni ställa dem i konferenssystemet".
• Eleverna måste få undervisning i användning av tekniken, så att de upplever den som enkel och bekväm att använda.

9. Referenser

Berge, Zane L. & Collins, Mauri 1992: Computer conferencing and online education. The Arachnet Electronic Journal on Virtual Culture, May 20, 1993, Vol. 1, Issue 3. (Available via anonymous FTP from byrd.mu.wvnet.edu, cd /pub/ejvc, get BERGE.V1N3.)

Gore, Al 1991: Infrastructure for the global village. Scientific American, September 1992, 150-153.

Harasim, L. M. 1987: Teaching and learning on-line: Issues in computer-mediated graduate courses. Canadian journal for educational communication, 16(2); 117-35.

Harasim, L. M. 1990 (ed): Online Education, Perspectives on a New Environment, NY. Praeger Publishing.

Hiltz 1986: The "virtual classroom": Using computer-mediated communication for university teaching. Journal of communication, 36(2), 95-104.

Hiltz 1990: Collaborative Learning: The Virtual Classroom Approach. By S.R. Hiltz, T.H.E (Technological Horizons in Education) Journal, Volume 17, No. 10, June 1990, pp 59-65.

Hiltz 1992: Constructing and evaluating a virtual classroom. In Contexts of Computer-Mediated Communication. Harvester Wheatsheaf, 1992, Lea, Martin (ed).

Hiltz 1993: The virtual classroom: Learning Without Limits via Computer Networks, by Starr Rxanne Hiltz. Ablex Publishing
94-06-22ISBN: 0-89391-928-4.

Hiltz, S.R. and Turoff, M., 1993: Video plus virtual classroom for distance education: Experience with graduate courses, by S.R. Hiltz and M. Turoff, Distance Education in DoD, National Defense University, February 11th and 12th, 1993.

Jansson, Kent 1995: Specialfunktioner i konferenssystem för att stödja distansundervisning, på URL: http://dsv.su.se/jpalme/kent-speciella-funkt.html

Johansen, Robert 1988: Groupware - Computer Support for Business Teams. The free press, Macmillan Inc., New York.

Kaye 1992: Collaborative Learning through Computer Conferencing: The Najaden papers. Heidelberg, Springer-Verlag, 1992, edited by Anothone R. Kaye.

Lintunen, Tarja 1994: Speciella funktioner i CMC-system för att stödja distansundervisning, på URL: http://dsv.su.se/jpalme/tarja-speciella-funkt.html

Mason & Kaye 1990: Mindweave - Communication, Computers and Distance Education, edited by R. Mason and A. Kaye, Pergamon Press 1990.

Palme, Jacob 1984: Experience with the use of the COM Computer Conferencing System. QZ UniversitetsData report C10166E. Reprinted 1984 and 1993. Available from the department for computer and systems sciences, Stockholm University.

Palme, Jacob 1985: Data Base Structure in PortaCOM. In Byte Magazine, December 1985.

Palme, Jacob och Tholerus, Torgny 1992 : SuperKOM - design considerations for a distributed, highly structured computer conferencing system, by J. Palme and T. Tholerus, in Computer Communications, vol. 15, no. 8, october 1992 pp 509-518.

Palme, Jacob 1993: Standards for asynchronous group communication. In Computer communications, vol. 16, no. 9, september 1993 pp 532-538.

Shedletsky, Leonard 1993: Minding Computer-Mediated Communication: CMC as Experimental Learning.

Waggoner, M.D. 1992: Empowering networks: Computer conferencing in education. Englewood Cliffs, NJ: Educational Technology Publications.